Truxelis Qurage

De varma dagarna gör att att livet nästan känns lite stressigt. Vill man hinna något så blir det under de mer svala timmarna. Nu har det blivit två dagar utan lydnad och det känns skönt att få lite paus och låta intrycken sjunka in.

Igårkväll tog vi tag i det dåliga samvetet, fysträningen! Det blev träning i sandtag (låter bättre än kasta kongar som en dåre...). Såg hur otroligt laddad han blev när han förstod vad som var på gång, så vi värmde upp ordentligt genom att han först fick springa lite lös, sen spinga efter kong i sand på plant underlag och avslutningsvis i backe. Han sprang som en dåre och gick upp i ganska höga varv. Just när han går upp i varvtalet och vi pratar hård fysträning är jag alltid noga att tänka på innan vi sätter igång, hur mycket han ska prestera. För risken med en kongtokig hund är att de tar ut sig och då ger inte träningen det man vill ha. Skaderisken ökar och vad har man för nytta av en trasig hund. Vissa saker ska byggas upp under tid. Det är min bestämda åsikt. Efter sandtaget blev det en långpromenad med inslag av intervallträning.

Idag har vi tränat lite lydnad. Linförigheten gick kanon. Långt program och han håller ihop. I framförgåendet har jag insett att vi måste jobba mer på sträckan. Har nog belönat ganska konsekvent efter en kortare sträcka och det verkar han ha lärt sig... Ingångar både utan och med apport. Tugghelvetet på apporten blir jag inte klok på för där är han helt okonsekvent. Ibland håller han jättefint och ibland knaprar han på som den värsta av bävrar... Avbryter direkt han när tuggar och belönar de utan tugg. Skulle sitta otroligt fint om det ville landa... Idag slog vi även till och fick till några snabba och RAKA lägganden! Avslutade med krypet och jag blir så glad för han har fattat poängen. Har varit jättenoga med att belöna kontakten när han ligger (jag står framför). Det har gjort att han hela tiden känner att han har en uppgift och då ligger han mycket tryggare. När jag rör mig bakåt så har han även förstått att han ska krypa framåt. Tjoho, vilket genombrott!!! Under hela lydnaden var det en kille som stod och sköt en fotboll mot olika fotbollsmål, men det brydde sig inte Qurre-Qurage-allt-kan-hända om... Duktig kille!!!

Efter lydnaden for vi iväg och cyklade. Med koppel i ena handen, Qurres vattenflaska i den andra (själv får jag minsann vara törstig eftersom jag inte har fler händer...) och så iväg efter den sandigaste av alla vägar på en gammal mormorscykel... Snacka om livet som insats!  Men vad gör man inte när de "små" liven ska motioneras på de bästa av underlag... Helt galet egentligen...

Vi hörs!

/Ann-Sofie