Truxelis Qurage

Vi önskar alla en riktigt

GOD JUL &

ETT GOTT NYTT ÅR!


/Ann-Sofie & Qurre

Jag har väl inte varit så flitig på att uppdatera bloggen men jag hoppas bloggsuget kommer med snön. Under tiden jag väntar på den så bjuder jag på några bilder från en sökträning som kom på mailen idag.



Transport in till stigen med trevlig figge i släptåg.


Full fart!


Nöjd kille!

Ha det gott så länge!

/Ann-Sofie

Igår var det dags för rapportkurs. Vi körde en väldigt kort men snårig sträcka. Alla hundarna fick börja med att ligga på A-station. Qurre skötte sig väl inte så där lysande direkt... Sen knatade Eva ut med honom till B. Väl ute på station hade han skött sig jättefint. Så det var kul! Sprang gjorde han och sen kom den magiska stunden att han skulle få för första gången se andra hundar komma in. Han låg på helspänn och fick en otroligt lång hals för att hindra honom att pipa så matade jag honom med mjukosttuben. Den är min bästa vän! När alla hundar kommit in så var det dags att skicka tillbaka hundarna. Qurre var först ut och jag kände tendens till tjuvstart redan när vi ställde upp så jag skickad honom ganska direkt för att undvika att att tog saken i egna händer.

Träningsplanen just nu:
-framföring och sitta på startpunkten i evigheters evigheter utan att tjuvstarta sträcka 100 m.
-testa av längre sträcka minst 800 m och gärna i råterräng.
-kortare sträcka ca 300 m med längre förlängning.
-massor och åter massor med stationsuppträdande.
-längre sträcka på minst 1100 m utan förlängning och bara ett skick.

På eftermiddagen körde vi sök. Vi kämpar på med framföringen. Igår var även jag med i matchen så det gick betydligt bättre än sist... ; )) Markeringsövningar och transport till stigen. Igår hade Qurre inte lika stort sug på påvisen. Men han är en sån som gärna testar av saker så jag noterar och avvaktar. Klurar också på belöning ute hos figurant. Den har bestått av bytalek men jag upplever att det mer slutar med att han konkurrerar om sakerna än leker, vilket skapar en stress och en attityd som jag inte riktigt tycker om. Det enklaste lösningen vore att Qurre nöjde sig med att tugga på kongen och att man tar till att byta om han vill lämna figuranten eller bytalek som en jackpotavslutning. Men jag får fundera och se om jag får nån snilleblixt som även Qurre uppskattar...

Vi ses!

/Ann-Sofie

Fram till i lördags så har det bara varit koppelpromenader. I lördags fick han, efter ganska lång uppvärming i koppel, springa lös. Ser ingenting och jag kan lova att jag verkligen försöker stirra ut frambenet. Men trots det så visare han ingenting... ; )) Känns enormt skönt!

Vi har kört lite lydnad mest för aktiveringens skull... (Hur bra lät det där...?!). Valde ut några lämpliga moment och det blev fritt följ, skall, platsliggning och saktagåendet. Tyckte den planeringen lät himla bra i planeringsstadiet! Fram till att han rusar fram mot kongen i saktagåendet. Jäkla fint saktagående men jag fick slå mig själv i huvet. I fria följet har jag mitt eget gående under lupp. Försöker verkligen att förbereda honom inför allt som händer och framförallt verkligen vrida huvet i vänstersvängar innan jag svänger. Måste erkänna att jag kände mig helt talanglös men efter en stund så lossnade det och jag tyckte det kändes mycket bättre.

Igår var det sökträning. Jag var där och bara figgade. Efter sökträningen fick Qurre en promenad och man kan lugnt säga att han var laddad. När han varit lös en stund var jag tvungen och koppla honom en stund för mina nerver pallade inte med allt han hittade på.

Idag har vi också kört lite lydnad. Vi gjorde en platsliggning och sen blev det starter i fria följet. Det är ganska svårt att börja med tyckte Qurre och började ljuda. Nix, pix sa jag och bara klev ur position, det där blir det noll och ingenting för. Han förstod direkt vad det handlade om och blev knäpptyst. Start, två steg och halt. Kanonfint! Sen har han fått jogga lös framför cykeln idag. Kände efter gårdagens "lugna" skogspromenad att det kunde bli så mycket värre. Så lång uppvärmning, mjukt underlag och så en kortare sträcka med lite småjogg.

Ska ta och beställa ett Back on track täcke åt honom. Försökte mäta honom men måtten hamnade mellan ca70-90 cm... Så jag bryter ihop och gör ett nytt försök med metmasken imorgon...

Vi ses!

/Ann-Sofie

Jag älskar hösten! Varma dagar och klar luft. Helt underbart, det kan inte bli bättre!

Idag har jag, Eva och hundarna kört rapport. Det gäller att ligga i lite så vi inte behöver komma på kursen och skämmas pälsen ur oss...

Qurre fick 300 m + 400 m + 400 m med kort liggtid (runt nån minut) på varje station. Allt fungerade helt klockrent! Lite astma under uppbindning men andas det måste man ju... ; ))

Kanonkul är det iallafall!!!

Vi ses!

/Ann-Sofie

Mitt på dagen körde vi lite lydnad.

Började med ställandet bara för att det är så himla kul och passar oss så bra som uppvärmning! Gäller att inte köra för länge bara... Idag la jag till att stå och trampa på stället (alltså inte hunden utan jag...). Kändes mig som en superidiot men vad gör man inte. Tycker han verkligen tänker bakåt, iallafall vill jag tro det...

Körde lite fritt följ och försökte fokusera på vänstersvängarna. Tycker det går bättre och bättre. Qurre vill så mycket så han blir lätt lite frustrerad när jag går i fyrkant. Men tyvärr får det bli så mellan varven. Ingångar med plastapporten. Har haft belöningen i bakfickan och det har gjort att han sätter sig lite långt bak och med tungapporten lär det ju bli ännu längre bak. Så jag måste lägga lite krut på att få en stabil och bra position.

I krypet tyckte jag han var duktig. Han tycker det är lite småjobbigt men idag hade vi ett fint samarbete och gör allt jag kan för att stärka upp att han är duktig. Två kryp som mest blev det idag. Avslutade med saktagående. Inga konstigheter, det gäller bara att få ut honom längre och längre. Det svåra är att få balans mellan att stärka upp ett bra saktagående med att tämja ut sträckan, släppa lite på kriterierna men inte för mycket. Ja vem har sagt att det ska vara enkelt...?!

Ikväll blev det både spår och uppletande. Det är bara att krypa till korset och erkänna att framförandet måste tränas, inte bara i söket utan även i uppletandet. Men jag håller humöret upp och hoppas att det kommer gå hand i hand. För leta det kan han! Bara det inte ligger små söta fårskinnstofflor för de är ju riktigt goa... Uppletanderutan var lite klurig med först lågt gräs och sen blev det åker med lite träd. Underlagsskiftet verkade inte störa honom ett dugg. "Finn ett fel" måste dock komma ihåg att vara lite mer noga med att kolla vinden... Annars blir det lätt att "fel" föremål kommer in... Men är huvet dumt så blir det hunden som bestämmer hur det blir...

Spåret var skitkul! Idag fick han prova upptag igen och det var inga konstigheter. Underlaget var just högt blåbärsris och han tuffade på rätt bra i början. Han blev lite självgod och tappade vid en vinkel. Jag provade då att stå kvar, inte ge honom så överdrivet mycket lina och väntade sen med att släppa iväg honom tills han blev riktigt bestämt, "att här är det".

Nu är det dusch och hopp i säng som gäller!

Go natt!

/Ann-Sofie

När jag på förmiddagen for ut till Marina för lite lydnasträning i ösregnet så kändes ordning verkligen återställd. Oj, vad vi har tränat i regn den här sommaren. Om det är fint väder brukar vi nästan sakna regnet... Vet i katten vad det är men man kanske känner sig lite extra ambitiös eller nått, vad vet jag!

Nåväl nu är det högre momenten som ska tränas och jag saknar verkligen en knapp att sätta på jackan där det står "prao" på... Det är en blandning av förtjusning och total förvirring (mer än vanligt...) när man äntrar planen... Men nånstans måste man börja. Idag slog vi till med att försöka se var brytpunkten på galoppen ska ligga. Qurre har långa ben men det har jag också och saktagåendet ska vi inte tumma på. Så beslutet blev att punkten får ligga precis där alla andra har den. Ett litet steg för mänsligheten och och ett stort steg för den lilla människan... ; ))

Efter det "stora" beslutet så tränade vi in full rulle ut och stanna på punkten. Körde en gång med musmatta och sen åkte den bort. När jag slutade slänga belöningen åt fel håll, kom ihåg att säga åt honom att stanna på punkten och gå dit och belöna så blev det kanonsnyggt! Till och med konerna fick stå ifred... WOW!!!

Sen var det skallet. Det var jag flitig som rackarn på att träna i vintras så det var lite spännande att se om det fanns något kvar. Belönade för tystnaden. Glömde sen bort att säga tyst (finn ett fel...) så då skällde han till, men vi gjorde om och då gick det kanonfint. Satt med rumpan i backen också!

I fria följet körde vi bara vänster om halt. Lite jobbigt tyckte Qurre och pep lite. Men jag tycker han jobbar in rumpan bättre och bättre. Det jag tycker är svårt är att få till klicket precis när han svänger in rumpan. Jag vill inte belöna för raka sättanden utan mer för att han tänker rätt i rörselsen som första steg. Sen blir sättandet nästa steg. Lite klurigt att få till bara.

Avslutade med ställandet. Där har vi verkligen hittat en favoritmoment. Qurre gör alltid de första gångerna jättefint. Sen ser man hur han börjar tänka och då blir det direkt att han vill prova ta till fler beteenden. Men vi börjar tar det från början om det blir tokigt.

Efter lydnaden så var inte Qurre och jag less på regnet. Vi for och gick en långprommis i skogen. Helt underbart! Jag älskar att promenera när skogen är tom och det är den när det regnar. ; ))

Hem och ta det lugnt en stund. Välbehövligt!

Sen var vi inte sämre än att vi for iväg på lite sökträning. Jag hade verkligen bestämt mig för vad som skulle tränas. Men det höll inte så länge när jag såg vilken rolig systemövning man kunde köra. Den ville vi också testa! Skitkul var det! Det som var allra bäst var att man fick smak på att jobba tillsammans med hunden. När man kör hittaövningar så blir man lätt den tråkiga matten som kommer och förstör allt det roliga som finns i skogen. Nu fick jag chans att belöna upp när han kom, rikta upp honom och allt bara funkade. Men som Lena sa, man ska inte röra sig på stigen medan hunden är på väg ut på djupet. Så det lägger jag på hårddisken! Fasiken söket är svårt för det känns som att man ska hålla koll på tusen saker samtidigt! Jag är ju van att hålla i ett snöre och gå titta på fåglarna...

Ha det gott!

/Ann-Sofie

Nä jag skoja bara! Nu kommer det att dröja och det med råge till nästa tävling.

Veckan efter tävling så puttrade vi mest på. Det blev ett spår på onsdagkväll tillsammans med Monica och Fabian. Qurre fick ett kanonroligt spår med lite kluriga underlagsskiften på. Det enda som fick mig att fundera lite är högt blåbärsris. När det underlaget kommer så sneställer han sig lite i selen och jag får svårt att läsa honom. Ja kort och gott så känns det som att han joggar på lite med otroligt gott självförtroende... Uppletande blev det också under tiden spåren låg och det gjorde han kanoners!

På torsdagen blev det sökträning. Då fick han för sig att spåra figgen. Men med stöd från gruppen så beslutade jag mig för att "en gång ingen gång", vi ser istället hur det går nästa gång. Fick med mig en del bra tips att tänka på till nästa sökträning. I like thinking!!!

Och som om man inte är tokig nog! På fredag packade jag ihop oss för att åka på läger ner till Tierp. Som jag har längtat!!! Tyvärr blev jag stående efter E:an i höjd med Hörnefors i ungefär 1 och 1/2 timme. Läste sen när jag kom hem att orsaken till trafikolyckan var att två hundar hade sprungit ut i körbanan trafiken och då hade två bilar kolliderat. Kände en enorm tacksamhet över att faktiskt sitta i en luftkonditionerad bil tillsammans med min hund och inte i en ambulans...

Nåväl... På lördag morgon startade min grupp ute i skogen. Vi la spår åt varandra. Terrängen är ganska annorlunda där ner så bara det gjorde att det blev himla kul. Qurre tuffade på och på ett ställe slog han, tog om och gick över en pinne. Men annars skötte han sig bra ute i spåret.

Lydnaden blev otroligt spännande för vår del. Nu har vi vänt blad och egentligen kände jag mig som ett blankt papper. Men under hela helgen så hann vi med fritt följ och det var inga konstigheter. Galopp mot gruppen var premiär och kändes lite kul. Qurre brydde sig inte alls om gruppen (men det kommer väl...) och jag körde en gång med musmatta, sen klickade jag och belönade när han kom på punkten. Blev lite förvånad över att vi kunde köra så många gånger och han fortfarande han fullt drag ut. Vi testade att lägga in saktagåendet efter gruppen och där tycker jag att han hade lite mer bråttom än vad jag är van. Men vi testade att släppa ut avståndet och det funkade. Krypet känns som att vi inte kommit så långt med men Eva tipsade om att snabbt utöka antal steg eftersom det är lätt att fastna så vi kör på som vi har tänkt. Vi testade av ingångarna med en vanlig apport och sen gick vi över på tungapporten (den har jag bara kört i skogen innan). Avslutade med att lägga ut den och han var otroligt duktigt, full fart ut och full fart in!

Stegen testade vi också. Sist vi testade den var förra gången vi var ner och då kom jag ihåg att Qurre låg på gränsen till panik. Nu tyckte jag han var lugnare och han tog sig upp på den. Hoppas verkligen vi får till en liten stege på klubben för jag vill inte skicka upp honom på den fullstora än. Det känns så enormt avslappnat när man kan belöna upp när de är på stegen och vill hunden hoppa ner så är det helt okej. Vi började även med inkallning med ställande. Allt enligt klickermodellen. Där hade jag jättesvårt att hänga med i de olika stegen. Men innan slutet så tror jag att jag fick ner allt på papper till och med. Synd bara att det papperet åkte med i tvättmaskinen när vi kom hem...

Dag två ute på spåret så testade vi upptag. Det är så otroligt kul med Tomas för han har alltid en massa små kluriga detaljer att komma med. Sånt älskar jag!!! Ta bara det här med spårupptag på tävling... Att ta ut hunden innan man ska släppa på och låta den gå fram och tillbaka några hundra meter åt båda håll för att inte bjuda den riktning från bilen. Vem vet det kanske påverkar... Finns det ett system i hur man parkerar bilen på träning...? Blir det både höger- och vänsterupptag eller mer av något....? Fick även bra tips hur jag ska få honom att anstränga sig bättre även när han tycker det blir lätt i blåbärsriset. Kanonkul!


Ligga stilla.                                                                              Foto: Eva Ivarsson



Och så själva krypet...                                                          Foto: Eva Ivarsson


Äta godis på varje trappsteg.                                             Foto: Eva Ivarsson


Å vips så var man uppe...                                                    Foto: Eva Ivarsson


Kort och gott hade vi en kanonhelg i Tierp! Hur trevligt som helst och det är sorgligt hur snabbt man avverkar en helg...

Kom hem och var lagom mosig. Hade totalt glömt bort rapportkursen som vi anmälde oss till i våras. Hade helst velat avstyra allt men det är som inte min grej riktigt och nu pratar vi om rapport med stort R! Istället for jag dit helt förutsättningslöst. Men oj så kul det var!!! Eva tog Qurre ut på B-station. Jag stod kvar på A och var otroligt nervös eftersom han aldrig är körd med andra hundar och så lägga det i händerna på Eva... Men det var helt tyst under tiden hundarna låg uppbundna. Qurre var första hunden ut att springa första sträckan. (Jag var snabb att roffa åt mig den eftersom jag tyckte det skulle bli för svårt för honom att se andra hundar springa). Qurre sprang de 300 metrarna och sen fick han hoppa in i bilen. Vi gjorde så för undvika att det skulle hända något mellan hundarna. Sen tog alla emot sina hundar eftersom. När alla hade kommit till A fick Qurre komma ut igen och springa tillbaka till B. Blev otroligt imponerad av att han fortfarande hade en minnesbild kvar efter så lång tid i bilen. Tog det säkra före det osäkra och körde allt annat än tävlingsmässigt... "Var är Eva?" så låter de magiska orden... Oj så han sprang! Sen när han kommit fram så gick vi och möttes. Avslutningsvis fick han hoppa in i bilen så att sträckan åter skulle bli helt hundfri. När alla hundarna gjort sina skick tränade vi stationsupptränade på sidan om. Qurre pep lite men jag trodde faktiskt att han skulle skrika så jag var helt nöjd!

Ikväll har vi varit och tränat sök. Så otroligt roligt det är! Tränade på de sakerna som jag fick med mig från förra sökpasset. Framförandet till rutan blev otroligt bra när jag började belöna upp när han gjorde rätt. När vi kom fram till rutan hade vi en "vi-känsla" som jag tyckte satte en helt annan prägel på sökarbetet. Hade även ett vanligt halsband på honom och det funkade kanon. Stannade honom när han drog för mycket. I själv uppstarten fick vi en kommunikationsmiss. Qurre kikade ut i rutan och sen upp på mig, när jag riktade blicken ut mot rutan tog han det som att det var okej att sticka iväg. Så nästa gång ska jag tänka på att titta ut mot rutan och på honom när han inte ser. Han fick ett tomskick (miss på figg) men kom jättefint när jag ropade och vi kunde köra om igen. Ikväll var det heller inget spårande som han höll på med förra gången. Kanon!

Vi ses!

Nu har vi varit ute och satt tassarna på tävlingsplanen igen. Är helt död och känner mig fullständigt mör men jag ska försöka sammanfatta det hela lite kort ; )).

På lördag förmiddag mellanlandade jag på ett bröllop i Tavelsjö och efter vigseln så drog jag snabbt vidare mot Norsjö. Det är väldigt tur att det finns ett stort intresse för hundar inom familjen, så ingen höjde på ögonbrynen för att jag anmält till den "perfekta" lägretävlingen.  

När vi kom fram till Norsjö så åkte vi direkt upp till campingen där tävlingarna skulle hållas. Och man brukar ju säga att ett genrep ska gå dåligt... Qurre gjorde inte nån vidare bra träning... Tog apportbocken på sidan, gick på sidan av hindret och hade en massa fyr för sig.

Efter den inte allt för hoppfulla träningen så packade vi ihop oss och drog vidare till campingen vi skulle bo på. När vi kommer dit så är den fullkomligt invaderad av öldrickande polska bärplockare... Önskade mer än en gång att jag hade en munkorg jag kunde dra på och sen spatsera runt lite med den "elaka hunden"... Men har man ingen munkorg så smyger man runt i buskarna istället... Allt har en lösning!

På tävlingsmorgonen for vi bort på tävlingsplatsen och hade upprop. Jag drog startnummer 5 och det kändes helt okej. Vi fick också veta att platsliggningen inte skulle hållas på campingen eftersom de inte kunde skjuta där... Fan på ren svenska! Alla packar ihop sig i bilarna och vi åker till ett hus med en ganska stor klippt gräsåker framför. Det var inte mycket plats att ställa bilarna på och det blev allmänt trångt. Stämning liknade mer ett draghundsspann än en brukstävling... Men jag försökte gå undan lite bakom en bil och för att leka lite med kongen. Alla börjar dra sig mot planen så det var bara att haka på... Vi lägger hundarna. Qurre gnäller lite och känns inte alls i nån bra sinnesstämning. När vi har gått halva sträckan från hundarna upptäcker jag att tumult uppstått mellan två av hundarna. Frågar snabbt en av domarna om vi får gå tillbaka till hundarna... NEJ! Istället ryar domaren till de tävlande att de ska kalla in hundarna. Förarna får inte in hundarna utan "leken" går över i att bli allvar, det morras och gruffas. Panik! Jag ser på Qurre hur otroligt jobbigt han upplever situationen, men han ligger. När situationen rett ut sig går vi ut hela sträckan och ställer oss. Skytten står synlig bakom hundarna men avståndet till den var inte mer än 20 meter. Första skottet. En hund är helt klart påverkad av hela situationen och går mot matte. Qurre ser väldigt olycklig ut. Då brister hjärtat i mig... Där ligger min älskade hund, i en situation han knappt känner att han smäcktar med! Så i den stunden förvanlades jag till att bli helt laglös. Han ska fan i mig inte behöva känna sig ensam när han behöver sin matte! Hjärtat sa, stäng av mig, kapa händer och fötter av mig, ge mig en fetnolla men jag lämnar inte min hund ensam där ute! Så jag började stötta honom för fulla muggar där jag stod. Klappa lite på fickan med kongen. Mimade "bra" till honom. Skott nummer två. Hunden bredvid Qurre kastar också in handduken. Nu är det bara Qurre och hunden bredvid honom kvar. Jag fortsätter bara att stötta honom. Till slut lägger han ner huvet och jag vågar andas igen.

Gissa om han fick många pussar, kongar och godisar när vi kom till bilen... Jag var helt skakig och enormt stolt att han faktiskt låg kvar. Det han gjorde där ute var långt över vad jag nånsin kunnat förvänta mig av honom. Så när jag drar igen bildörren och vi ska fara till budföringen då brister allt. Tårarna bara sprutade! Det som gjorde mig mest rörd var att jag övertygade honom att ligga kvar och han litade på det...  Just i den stunden kände jag att Qurre hade gjort sitt, jag kan inte begära mer, vi packar ihop! Men efter ett telefonsamtal och en trygg stämma i andra änden så fick jag ladda ur och kunde försöka fokusera på budföringen.

Ja det var tänkt att det skulle bli budföring... Men det blev det inte! Alla hundar (och Qurre var inte sämre) drog ut i planteringen. En enda hund sprang... Ja himmel och pannkaka, så allmänt kaosartat allt kändes...

Skönt att nästa moment var spåret. Äntligen lite lugn och ro... Qurre skötte sig jättefint på påsläppet. Sen tuffade vi på. Vi kom ut på ett kalhygge och underlaget bestod av mossa men väldigt kort modell så det kändes mer som ett hårt spår. Slog en gång för att reda ut en övergång på en väg men sen plockade han 6 pinnar och slutet. Jag var totalt drypande i svett och termometern visade +26 grader när jag kom till bilen.

Efter lunch körde vi lydnaden. Jag hade jättesvårt för att ladda om och komma i den sinnesstämning jag ville vara. Men när jag väl kom ut på tävlingsplanen så for "lill-tävlingsjävulen" i mig. Nu kör vi för sjutton! Så vi lyckades skrapa ihop rätt bra poäng. Läggandet har varit vårat ångestmoment men idag drämde vi till med en tia från ena domaren och 8,5 från den andra. Så kul! Nånstans mot slutet blev Qurre lite frustrerad och beslutar sig för att belöna sig själv med en liten kon... Publiksuccé! Men det bjussade vi på! Den var han absolut värd!

Även den här gången såg man inte riktigt poängen där publiken stod. Vi nollade budföringen och avstod krypet... Men dra på trissor när hon ropar upp oss på en tredje plats och uppflytt! Så bra vi är! 454,50 poäng känns ju inte helt dumt på en lite halvhjärtad tävling...

/Ann-Sofie

Det var två mycket nervösa och glada amatörer som träffades vid Vännäsvägen på fredagförmiddagen för avfärd mot Åsele. Vi var ute i god tid eftersom vi ville ha gått om tid att köra, hitta vårt boende, handla mat och framförallt hinna träna på klubben. Så fantastiskt fin natur det var efter vägen, det var ett riktigt nöje att köra upp dit!

När vi kom fram fick Qurre komma ut och spana in vad Åsele Brukshundsklubb var för ställe. Vi rastade och "boade" in oss lite. Före lydnadstävlingarna började körde vi ett första lydnadspass. För att känna av honom började vi leka på plan med kongarna. I leken tycker jag det är lättast att känna av vilket humör han är på. Det är ganska tydligt om han är pigg, taggad till tänderna, trött eller ofokuserad osv. Qurre var taggad till tänderna! Efter leken stärkte vi upp delar i vissa moment, farten i apporteringen, utgången i framförgåendet och läggandet. Avslutade med lite fritt följ och fokus på vänstersvängar.

Lydnadstävlingarna gjorde inte mina redan darriga tävlingsnerver lugnare. Så vi var tvunga att köra ett litet pass efteråt. (Stackars hund att ha en sådan matte...).

Vi bodde i Gafsele på ett vandrarhem. Verkligen jättefint och superbilligt! 250 kr för ett rum för två och vi hade tillgång till ett stort kök med kylskåp och dusch. Men framförallt var det jätteskönt att få åka från klubben. Hade inte för allt smör i småland velat bo där...

Natten förstår ni nog hur den var... Under småtimmarna tänkte jag att jag ringer Niina Svartberg! Jag måste få en intensivkurs i tävlingspsykologi, det här går inte! Så här ska det inte kännas! Kosta vad det kosta vill!!! Men natten blev till tidig morgon och det blev dags att fara ut till klubben igen för upprop. (Vet ni, alla andra hade fina tävlingsböcker och jag kom med min plastficka som nån annan jägare från landet. Tryckte upp den i ansiktet på nån stackare men kom iallafall ihåg att säga till om att jag hade ett annat kommando i framförgåendet. Men har har man inte tävlat så har det känts ganska onödigt att ha en tävlingsbok bara för papperet från MH... Så nu måste vi shoppa en fin tävlingsbok eller så blir jag skrockfull och behåller min plastficka... ; ))).

I lottningen drog jag startnummer 2. Det kändes lite både och. Skönt på platsliggningen att inte hamna mitt i smeten men jag hade gärna sett ett ekipage före så jag hade vetat utgångspunkter och var momenten gick. Men man kan inte få allt så jag beslöt att fokusera på uppvärmingen.

Dags för platsliggning. Tog ut honom och la honom på en plätt på sidan om. Han känns på tok för taggad för att ligga nån platsliggning... Sablar, bara han inte ligger och piper... Dags att gå ut på plan. Himmel vilken tid det tog för folk att masa sig ut då! Håller honom i rörelse hela tiden. Vi går fram och tillbaka några vändor medan vi väntar på att alla ska komma på plats. Ställer upp och Qurre kikar sig omkring hela tiden. Nu ska vi vila, matar jag på med som nån gammal hackig LP-skiva. Qurres blick svarar, NU när partyt just börjat...?! Vi lägger hundarna och Qurres sinnesstämning likar mer en metmask. Men jag tröstar mig med att det brukar ordna sig bara jag lämnar honom. När jag vänder upp mot honom ser jag att hunden bredvid lagt sig väldigt snett så den ligger mer riktad mot Qurre än framåt. Hmmm som om det inte redan var nog spännade... Men det ska mycket till innan han reser sig så jag tar ett djupt andetag och smider fula planer. Oj oj oj de har aldrig haft en förare som haft så mycket fuffens för sig på en platsliggning som jag hade. Jag flyttade vikten från ena benet till det andra för att hålla kontakt med honom. Domarna fortsätter strirra blint på hundarna. Fritt fram!!! Drog upp ärmarna på tröjan, rättade till svallet lite, klappade på godisfickan, ja man kan nog säga att fantasin aldrig tog slut... Men han låg och tyst var han! Prinsen! (Den här tävlingen har verkligen visat mina starka sida för att smida planer, ser det som en otroligt rolig utmaning. Men ni anar inte hur "fula" de kan vara... Blev riktigt förvånad själv! ; ))

Dags för lydnad. När jag värmde upp Qurre kändes han TRÖTT! Panik!!! Han taggade inte alls igång som han alltid brukar göra! Lekte... Nja... Körde läggandet... Halvers... Fritt följ och vänstersvängar då kom han igång lite sen fick det räcka... Okej inte annat att göra att smida mera planer.  Planen blev helt enkelt att hålla ett rasande tempo för att på så sätt försöka dra upp honom och framförallt hindra honom från att hitta på någon annan rolig aktivitet ute på plan.

Så i ett rasande tempo springer vi ut på plan när det är våran tur och jag frågar halvt skrikande var vi ska ställa upp. Ställer upp och låter honom kika sig omkring lite, tävlingsledaren frågar om vi är klara, jag meddelar att vi nog är så klara vi kan bli, plusare på ett stort leende för att ytterligare ge honom lite tid att kika klart. Bestämt fot, väntar in att han i ren förvåning ska titta upp, väntar in honom, börjar gå. Ganska ofokuserad från början men jag försöker alltefterom att dra upp tempot för att få honom att tända till. Kom igång riktigt fint på slutet. Framförgåendet gick han ut utan tveksamheter och rakt. Stretade på rätt fint och gjorde ett värdelöst ställande. Under kort sekund gick jag och myset över att bara vara i tävlingssituationen... ; )) Vid det laget börjar han bli väldigt frustrerad över att belöningen aldrig kom... Så i läggandet blev han, inte helt förvånade, osäker så jag fick hugga till ett dk. Inkallning inga problem. Apporteringen blev dagens överraskning, en nia från ena domaren och en tia från den snälla söta domaren. Helt otroligt! För två veckor sen tuggade han i sig apporten... Hoppet nästa. Hoppade ut fint och drog ner nosen på en fläck så det blev att dra till med ett dk till. Ja, vi var många som undrade vad som hade varit på plan. Jag har aldrig varit med om maken. Har absolut tränat när jag vet att det varit löptikar på plan och när man väl satt igång har han alltid släppt det. Men de här fläckarna var av hästklass och drog till sig både hannar och tikar.

När jag kom tillbaka så visade det sig att siffrorna gick inte att se där publiken satt. Det kändes lite synd för det enda betyg jag hade sett var en nia av ena domaren i hoppet... Men det kändes otroligt underbart att ha gjort bort den gruvsamma lydnaden. Jag var så otroligt stolta över oss! Såg faktiskt inte ett enda ekipage. Istället var det dags att få i sig mat och mycket att dricka.

Spåret nästa. Spandade in markerna och terrängen var av Kullatyp. På den sidan vi hade vårat spår var terrängen lite tätare och det kändes skönt att inte ha domarnas blick på sig absolut hela tiden. Elle-Kari också från Umeå Brukshundsklubb hade spåret på andra sidan. Eftersom hennes hund också gick bättre på ej förarlagda spår blev hon lite avis på att jag hade med mig Eva som spårläggare. Det var verkligen kanonhärligt att slippa gå spåret själv! När vi stod där så tändes smida-fula-planer igen, jag kan ju gå ditt spår, sa jag till Elle-Kari. Tävlingsledaren tittade väldigt konstigt på oss och skrattade lite. Ni får göra precis som ni vill. Helt underbart, inget hetsar upp en Åselebo! Qurre skötte sig jättefint i spåret! Stolt! Hans specialare på kort liggtid brukar vara att vinda, så det var kul att han gjorde det så otroligt fint!

Budföringen nästa. Eftersom folk hade pekat bort mot skogen så hade jag uppfattat det som att vi skulle ta bilarna och åka iväg till nån väg inne i skogen. Men helt plötsigt så ser jag att det står en massa folk efter vägen... Högg Ulla och frågade. Nä då, budföringen gick efter en väg ute på en åker så det var bara att gå dit. Drive-in budföring. När jag kom dit så visade det sig att de visst hade kört enligt startnummerordningen. Jag hade missat mitt startnummer... Pinsamt... Men bra träning för mig. Hoppsan det blev tokigt men jag skiter i om nån blev sur för det, det var absolut inte meningen att missförstå det hela men nu kör vi! Budföringen var det moment som jag var minst nervös för. Men jag försökte skärpa till mig och inte tappa fokus det hade varit typiskt om det skitigt sig... Qurre sprang. Jättefint jobbat! Domarna satt också på en meters avstånd från mig och gav kommando. Lite spännade att testa av...

Sen återstod en lång väntan på klubben. De hade blivit något missförstånd i någon grupp. Tävlingsledarna hade varit på ett ställe och de tävlande någon helt annanstans. Men så kan det vara. Väntan blev väldigt lärorik för min del. För vid det här laget snurrade den lilla grå... Vad kännetecknar en bra tävlingshund? Jag och en tjej från Kiruna satt och surrade kring ämnet. Hemligheten ligger i att hunden hamnar i rätt sinnesstäming när belöning uteblir. Att få hunden att förstå att om jag gör nästa bättre då kommer det. Så jag fick jättebra tankar med mig hem. Tack för det!
 
Prisutdelningen blev väldigt förvirrande. En efter en ropades upp. När de kom till 6:e placeringen då trodde jag att de var dags för oss. Nä! 5:e då var jag rent på väg dit. Nä! När 3:de platsen ropades upp och det inte heller var vi, då fick jag faktiskt panik... Eftersom jag tyckte att lydnaden inte gick så strålande bra förstod jag att vi hade trillat ur datasystemet! Så himla trist när man tävlar för första gången...! När vi i nästa stund ropades upp på en 2:ra placering med 283, 5 poäng, då small jag av där jag stod! Först borta och sen tvåa! Vilket glädjetjut! Väl uppe på prispallen var det bara att svälja tårarna! Vem vill stå och böla på kort...?! Så himla kul! Vilken resa det har varit! Jag har så mycket att var stolt över! Bara det att vi har väntat. Nu var vi mogna båda två. Jag är också otroligt glad över att han att var med mig hela tiden. Att jag hade modet att anmäla (dock en efteranmälan... : ). Och framförallt att vi faktiskt hade modet att gå ut på planen och köra lydnaden!

Nu så ska vi bara njuta! Qurre tror jag ska få något extra här framöver. Funderar på att ge honom ett presentkort på massage. Det är han väl värd, en sån här underbar hund ska man vara otroligt rädd om... : )) Matte älskar dig så otroligt mycket!


Så här snygga var de som stod på prispallen i appellen. (Bilden är stulen från
Åsele Brukshundsklubb).

Ett stort grattis till Ingemar och Ziri som tog hem uppflytt och 1:a platsen. Gammal är äldst!

Grattis till Ella-Kari som fick en glad överraskning när uppflyttet var ett faktum! Väl värda ni jobbar jättefint ihop!

Grattis till Sture och hans matte till uppflytt och 3:de placeringen!

Glad är vi också för Susanne Östman som numera slipper slåss med mygg och tikar... ; ))

Sist men inte minst ett stort tack till Eva min fantastiska vapendragare och stora stöd! Du är värd din vikt i guld! Tycker så otroligt mycket om dig! Utan dig hade vi aldrig gjort det vi gjorde!

Tack också till Marina som aldrig, trots väderlek, dragit sig ur ett träningspass med oss!

Tack också till alla grattis! Helt overkligt...

/Ann-Sofie

De varma dagarna gör att att livet nästan känns lite stressigt. Vill man hinna något så blir det under de mer svala timmarna. Nu har det blivit två dagar utan lydnad och det känns skönt att få lite paus och låta intrycken sjunka in.

Igårkväll tog vi tag i det dåliga samvetet, fysträningen! Det blev träning i sandtag (låter bättre än kasta kongar som en dåre...). Såg hur otroligt laddad han blev när han förstod vad som var på gång, så vi värmde upp ordentligt genom att han först fick springa lite lös, sen spinga efter kong i sand på plant underlag och avslutningsvis i backe. Han sprang som en dåre och gick upp i ganska höga varv. Just när han går upp i varvtalet och vi pratar hård fysträning är jag alltid noga att tänka på innan vi sätter igång, hur mycket han ska prestera. För risken med en kongtokig hund är att de tar ut sig och då ger inte träningen det man vill ha. Skaderisken ökar och vad har man för nytta av en trasig hund. Vissa saker ska byggas upp under tid. Det är min bestämda åsikt. Efter sandtaget blev det en långpromenad med inslag av intervallträning.

Idag har vi tränat lite lydnad. Linförigheten gick kanon. Långt program och han håller ihop. I framförgåendet har jag insett att vi måste jobba mer på sträckan. Har nog belönat ganska konsekvent efter en kortare sträcka och det verkar han ha lärt sig... Ingångar både utan och med apport. Tugghelvetet på apporten blir jag inte klok på för där är han helt okonsekvent. Ibland håller han jättefint och ibland knaprar han på som den värsta av bävrar... Avbryter direkt han när tuggar och belönar de utan tugg. Skulle sitta otroligt fint om det ville landa... Idag slog vi även till och fick till några snabba och RAKA lägganden! Avslutade med krypet och jag blir så glad för han har fattat poängen. Har varit jättenoga med att belöna kontakten när han ligger (jag står framför). Det har gjort att han hela tiden känner att han har en uppgift och då ligger han mycket tryggare. När jag rör mig bakåt så har han även förstått att han ska krypa framåt. Tjoho, vilket genombrott!!! Under hela lydnaden var det en kille som stod och sköt en fotboll mot olika fotbollsmål, men det brydde sig inte Qurre-Qurage-allt-kan-hända om... Duktig kille!!!

Efter lydnaden for vi iväg och cyklade. Med koppel i ena handen, Qurres vattenflaska i den andra (själv får jag minsann vara törstig eftersom jag inte har fler händer...) och så iväg efter den sandigaste av alla vägar på en gammal mormorscykel... Snacka om livet som insats!  Men vad gör man inte när de "små" liven ska motioneras på de bästa av underlag... Helt galet egentligen...

Vi hörs!

/Ann-Sofie