Truxelis Qurage

Igår var vi ett tappert gäng som tränade sök i ösregnet. Ja, nog ställde man sig frågan om man är riktigt klok! Antingen var det vädret eller så är det något annat för jag tycker de raka skicken är som bortblåsta. Figgarna är heller inte lika intressanta. Så nu har jag något att fundera på igen...

En cykeltur har vi också hunnit med sen sist. Cykeltur för våran del innebär att vi tar bilen dit vi cyklar. Ja, jag erkänner att jag är ganska peptig, men jag är och förblir inget större fan av asfalt. Jag har hittat ett jättebra ställe att cykla på (nära är det också) och där var underlaget till och med nysladdat. Det gick lite halvtungt för mig och på vissa ställen var jag tvungen att ha tungan rätt i mun för att inte stupa i diket. Tycker det är underbart härligt också att kunna cykla med hunden lös, det ger en finfin intervallträning. Okej, jag erkänner, jag hatar faktiskt att cykla med eller utan hund spelar ingen roll. Jag tycker det är bottenlöst trist så då får man försöka göra det på det sätt man tycker är minst trist och sliter minst på hunden...

I söndags var vi på uppstartsträff till rapportkursen som startar i höst. Det blev mycket teori och sen fick vi testa av om hunden hade mer dragning till någon av förarna. Qurre är så otroligt tacksam för han är inte så kinkig på mottagaren (fast nu råkar han ha världens bästa!) bara han får springa och sen har han modet och nyfikenheten att gå långa sträckor. (Matte måste bara lära sig att älska cykeln så blir det här kanon... ; ))

I söndags eftermiddag blev vi "utlurade" på lite uppletandeträning. Qurre gjorde det han skulle och hade jättefina avlämnanden. Uppletandeträningen gled ganska snabbt över att till att bli lydnadsträning. Passade på att få hjälp med gripandeövningen. Sen fick jag två ögon som tittade på skallet. Vad som hänt där blir jag inte riktigt klok på. Nu sitter han jättefint vid sidan och skäller (det trodde jag faktiskt inte). Skallet kunde dock varit bättre. Men det tokiga är att helt plötsligt kan han inte sitta framför mig och skälla... Tar och funderar på den en stund. Platsliggning med bästa kompisen Wilma och det klarade han galant.

När sällskapet hade farit så fortsatte vi med fritt följ och vi fick till några bra vänstersvängar där han dessutom inte släppte med blicken. I hoppet vilar det någon konstig tvekan över honom.. Saktagåendet gick riktigt lysande! Sen avslutade vi med att gå över agilitystegen. Jag rekommenerar inte den som står i inhängaden! Vi provade den idag och när han skulle stanna så började hela ställningen skaka så mycket att han trillade ner. (Tur morsan fångade upp så gott hon kunde). Men vi direkt över till den andra, han upplevde den inte ett dugg otrevlig. Tycker han har slutat ha så bråttom över och stannar lugnt när jag säger åt honom. Så det är kul!

Idag har vi varit på långprommis ute vid havet. Promenaden blev dock inte riktigt lika lugn och avkopplande som jag hoppats... Först upptäckte vi en död fiskmås men jag tänkte inte så mycket på den förutom att den såg hel och fin ut (och givetvis väldigt död). Strax därefter satt det en svan på stigen. Den sprang i väg och sen tänkte jag inte mer på den. Men efter att vi gått en bra bit till så satt den där igen. Tredje gången vi stötte på den ville den knappt röra på sig och vi var nästan fram till den innan den drog iväg. Då såg man tydligt att det inte var som det skulle med den. Började då ringa runt och tänkte i min enfald att nån måste väl ändå ha ett intresse av svanen. Tror jag ringde minst 10 samtal och nu väntar jag på att en karl som bor i området ska höra av sig. Jag misstänker att nån har gjort något med måsen och att svanen råkat få samma medicin... ÖRK vad det är jobbigt att vara djurvän ibland...

Vi ses!

/Ann-Sofie