2009-02-11 Onsdag

Nog är man bra tokig alltid... Igårkväll visade termometern hemma runt -16 grader. Gränsfall för skidåkning, men ska man vänta på de perfekta förutsättningar så lär det ju inte bli mycket åkt. (Den kommentaren kanske jag skulle suga en stund på när de gäller vår frånvaro på  tävlingsplanerna... ;  )))))))) Vi beslutade oss därför för att packa ihop oss och åka ändå.

När vi kom fram visade termometern mellan -18 och -21 grader...  BRRR!!! Dessutom var inte plogat fram till spåret utan det var på tjillevippen att det hade blivit en favorit i repris med traktorn. Vi åkte alltså på att gå runt 200 meter fram till spåret. Vinkade av Qurre och Fredrik och gick tillbaka till bilen för att spänna på mig utrustningen och köra lite för mig själv. Men den otroligt kalla snön var seg som gummi. Istället för att bli på dåligt humör spände av mig skidorna och väntade in grabbarna istället. Blev impad av hur varma pjäxorna är.

Jag skulle ha haft med mig kameran (fast det funkar ju ändå inte i mörkret). Det stora leendet som Fredrik hade när han kom tillbaka var helt obetaltbart! Han hade kopplat på Qurre tre gånger och han hade fått dragit runt 300-500 meter per gång. Det hade funkat helt kanon! Jag blev helt varm i hjärtat när Fredrik berättade hur fint samarbete de hade haft. Vid ett tillfälle hade Fredrik ramlat och då hade Qurre pallnitat och väntat tills han fick kommando om att fortsätta springa. Han hade även varit otroligt duktig på att dra upp farten och trots att han blev trött så ökade han på ändå! Finner inga ord hur stolt jag är! Ja, nu är det väl bara att sätta upp en bokningslista om jag ska få möjlighet att köra nån lydnad...

Jag tycker det är jätteroligt att planera dragträningen. Har ett ess i jackärmen om att låna in en Irländsk settertik som enligt rykte springer som en skållad råtta. Vore otroligt kul att sätt ihop henne med Qurre. Men just nu känns det lite förtidigt. Tycker att Qurre och Fredrik ska köra ihop sig lite mer innan vi slår till på den idén. Så den som lever får se var det här landar. Skitkul är det iallafall!


Dragprinsen i egen hög person!


Bara för att han är så otroligt vacker så tar vi en bild till!

Här går det inte och sitta och lata sig. Nu ska vi ut och fokusera lite på min skidåkning! Just nu känns 2011 som ett rimligt år att börja dra med hund...

Kram och kram!

PS: Eva jag jobbar stenhårt på läxan. Två gånger per dag känns dock lite mycket... LATMASKEN! Men vi kämpar på även där! DS

Kommentarer
Postat av: Qillers matte

Men så duktiga ni är!...Ja då förstår Fredrik vilken underbar känsla det är när förare och hund jobbar för att hjälpa varandra så mycket som möjligt...HARMONI!!!När man se får göra det i soliga, dragna vårspår då är lyckan total:) Men duuuu vad duktig du är åxå, som kämpar på med skidorna, jag ger det en månad sen kör du nog drag förfullt:)Kanske vi ska planera en fjälltur med hund:) Önsketänkande i alla fall Qiller är ju inte heller inkörd med pulka ännu...men det hade varit grönjäkulskt kul!

2009-02-12 @ 11:59:26
Postat av: Ann-Sofie

Jo jag kan precis förstå Fredrik. Det är nog som i lydnaden när man härvar på (och ibland...) lossnar det. Lyckan blir total när allt trillar på plats och bara funkar!



Vad gäller mig skidåkning så har jag nog tänkt ringa dig fler än en gång... Men som sagt kul som rackarn är det! Och vad gör man inte för att du ska få ditt Truxelis-lag... ; ))

2009-02-12 @ 17:35:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0