Lydnad och spår

Mitt på dagen körde vi lite lydnad.

Började med ställandet bara för att det är så himla kul och passar oss så bra som uppvärmning! Gäller att inte köra för länge bara... Idag la jag till att stå och trampa på stället (alltså inte hunden utan jag...). Kändes mig som en superidiot men vad gör man inte. Tycker han verkligen tänker bakåt, iallafall vill jag tro det...

Körde lite fritt följ och försökte fokusera på vänstersvängarna. Tycker det går bättre och bättre. Qurre vill så mycket så han blir lätt lite frustrerad när jag går i fyrkant. Men tyvärr får det bli så mellan varven. Ingångar med plastapporten. Har haft belöningen i bakfickan och det har gjort att han sätter sig lite långt bak och med tungapporten lär det ju bli ännu längre bak. Så jag måste lägga lite krut på att få en stabil och bra position.

I krypet tyckte jag han var duktig. Han tycker det är lite småjobbigt men idag hade vi ett fint samarbete och gör allt jag kan för att stärka upp att han är duktig. Två kryp som mest blev det idag. Avslutade med saktagående. Inga konstigheter, det gäller bara att få ut honom längre och längre. Det svåra är att få balans mellan att stärka upp ett bra saktagående med att tämja ut sträckan, släppa lite på kriterierna men inte för mycket. Ja vem har sagt att det ska vara enkelt...?!

Ikväll blev det både spår och uppletande. Det är bara att krypa till korset och erkänna att framförandet måste tränas, inte bara i söket utan även i uppletandet. Men jag håller humöret upp och hoppas att det kommer gå hand i hand. För leta det kan han! Bara det inte ligger små söta fårskinnstofflor för de är ju riktigt goa... Uppletanderutan var lite klurig med först lågt gräs och sen blev det åker med lite träd. Underlagsskiftet verkade inte störa honom ett dugg. "Finn ett fel" måste dock komma ihåg att vara lite mer noga med att kolla vinden... Annars blir det lätt att "fel" föremål kommer in... Men är huvet dumt så blir det hunden som bestämmer hur det blir...

Spåret var skitkul! Idag fick han prova upptag igen och det var inga konstigheter. Underlaget var just högt blåbärsris och han tuffade på rätt bra i början. Han blev lite självgod och tappade vid en vinkel. Jag provade då att stå kvar, inte ge honom så överdrivet mycket lina och väntade sen med att släppa iväg honom tills han blev riktigt bestämt, "att här är det".

Nu är det dusch och hopp i säng som gäller!

Go natt!

/Ann-Sofie


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0