2008-02-24 Söndag
Vilken kanondag vi hade igår! Mera säger jag bara!
Runt 10-tiden dök jag och Sussie upp hemma hos Annica. Efter lite husesyn och trevligt småprat så drog vi iväg till ett kanonställe att köra uppletande på! Ingen halka och handskar var helt överflödigt för solen värmde.
På dagordningen stod uppletande. Vi vallade av en lämpligt stor ruta ute på ett kalhygge. Jobbigt underlag för hundarna men skitroligt! Sen fick en person fick gå ut efter kanten och droppa två föremål. Det sista föremålet längst ut fick hunden se att man la dit. Det visade sig inte vara nån bra lösning för Qurres del. Han är ganska så målmedveten prinsen, så när han fick vittring på föremålet nummer två sprang han och tog det men så gav han sig inte för han hade ju sett det tredje, så dit skulle han också... Men ingen skada skedd men då vet jag ju det.
Sen var det ju bara att krypa till det berömda korset, ställa sig med mössan i handen och erkänna att komma in med grejer är inte vår starkaste sida. För det blev ganska uppenbart kan man säga... Jag körde från början att han skulle lägga föremålet i handen och belönade med bytalek med bollar sen har jag som mer gått över till att han ska sätta sig fot och belöna med kongen. Så att ta emot en grej framifrån... Det blev svårt för då känns det som att det blir mer på hans villkor och jag känner direkt att jag förlorar kontrollen över honom. Och det märker han direkt!
När vi kört alla fyra hundarna blev det välbehövlig fikapaus. Kaffe är ju aldrig så gott som ute. Måste bli bättre på att ta med fika för ofta tar det längre tid än man tror. Och att bli kinkig för att blodsockret åker ner i skorna känns totalt onödigt.
Efter kaffepausen drog det i spårtarmen så jag och Sussie skyndade oss att slänga ut varsitt spår. Medans spåren låg så vallade vi en ny ruta. Qurre fick köra efter Märtha och utan synintryck. Funkade mycket bättre. Han letade jättefint och jag var så nöjd! Ska sluta också att vara så rädd att köra på stora rutor. Jag tyckte mig se att han får bättre fart och tycker det är roligare med lite utrymme.
Spåret då...? Nja jag och Sussie hade gått ihop spåren i bråskan. Så hennes början låg precis i mitt slut. Givetvis väljer Qurre Sussies spår... Så det ska tränas framöver!
Tror klockan var runt 16-snåret när vi sa hej då. Jag stannade kvar för att plocka ner några snitslarna till mitt spårupptag. Då flyger den lille jävulen i mig, varför vänta på ny dag... Tänkt och gjort, fram med grejer och började träna att komma in med dem. Och så duktig han var! Kul! Tänkte Drottningen av Saba hela tiden, jag lovar... ; ))
På eftermiddagen idag har vi också ägnat oss att träna att komma in med grejer och det funkade riktigt bra. Så vi slog på stort och drog till med kongen (det svåraste). Det känns faktiskt inte som att det skulle vara helt hopplöst men det gäller bara att vi ska komma överens och helst då på mina villkor : )). Han kommer och bjuder den men viker sen gärna av... Men vi jobbar på. Jag ger mig aldrig!
Runt 10-tiden dök jag och Sussie upp hemma hos Annica. Efter lite husesyn och trevligt småprat så drog vi iväg till ett kanonställe att köra uppletande på! Ingen halka och handskar var helt överflödigt för solen värmde.
På dagordningen stod uppletande. Vi vallade av en lämpligt stor ruta ute på ett kalhygge. Jobbigt underlag för hundarna men skitroligt! Sen fick en person fick gå ut efter kanten och droppa två föremål. Det sista föremålet längst ut fick hunden se att man la dit. Det visade sig inte vara nån bra lösning för Qurres del. Han är ganska så målmedveten prinsen, så när han fick vittring på föremålet nummer två sprang han och tog det men så gav han sig inte för han hade ju sett det tredje, så dit skulle han också... Men ingen skada skedd men då vet jag ju det.
Sen var det ju bara att krypa till det berömda korset, ställa sig med mössan i handen och erkänna att komma in med grejer är inte vår starkaste sida. För det blev ganska uppenbart kan man säga... Jag körde från början att han skulle lägga föremålet i handen och belönade med bytalek med bollar sen har jag som mer gått över till att han ska sätta sig fot och belöna med kongen. Så att ta emot en grej framifrån... Det blev svårt för då känns det som att det blir mer på hans villkor och jag känner direkt att jag förlorar kontrollen över honom. Och det märker han direkt!
När vi kört alla fyra hundarna blev det välbehövlig fikapaus. Kaffe är ju aldrig så gott som ute. Måste bli bättre på att ta med fika för ofta tar det längre tid än man tror. Och att bli kinkig för att blodsockret åker ner i skorna känns totalt onödigt.
Efter kaffepausen drog det i spårtarmen så jag och Sussie skyndade oss att slänga ut varsitt spår. Medans spåren låg så vallade vi en ny ruta. Qurre fick köra efter Märtha och utan synintryck. Funkade mycket bättre. Han letade jättefint och jag var så nöjd! Ska sluta också att vara så rädd att köra på stora rutor. Jag tyckte mig se att han får bättre fart och tycker det är roligare med lite utrymme.
Spåret då...? Nja jag och Sussie hade gått ihop spåren i bråskan. Så hennes början låg precis i mitt slut. Givetvis väljer Qurre Sussies spår... Så det ska tränas framöver!
Tror klockan var runt 16-snåret när vi sa hej då. Jag stannade kvar för att plocka ner några snitslarna till mitt spårupptag. Då flyger den lille jävulen i mig, varför vänta på ny dag... Tänkt och gjort, fram med grejer och började träna att komma in med dem. Och så duktig han var! Kul! Tänkte Drottningen av Saba hela tiden, jag lovar... ; ))
På eftermiddagen idag har vi också ägnat oss att träna att komma in med grejer och det funkade riktigt bra. Så vi slog på stort och drog till med kongen (det svåraste). Det känns faktiskt inte som att det skulle vara helt hopplöst men det gäller bara att vi ska komma överens och helst då på mina villkor : )). Han kommer och bjuder den men viker sen gärna av... Men vi jobbar på. Jag ger mig aldrig!
Kommentarer
Trackback
