2008-04-16 Onsdag
Har gjort några dagar till på min arbetsträning och jag håller på att skolas in i Försvarsmaktens hundvärld. Idag har jag fått rigga en ryggsäck för slalomsök och figgat för ljudmarkering för en hund. Sen blev det tobakssök för en annan duktig hund. Jag måste säga att jag är lyckligt lottat som har fått möjligheten att arbetsträna med hundar.
Måste berätta en insikt jag gjorde. Idag skulle jag även fysa en av hundarna. Lite nervöst att sätta sig på cykel med en halvt okänd hund. Qurre har jag ju hittills bara cyklat lös med... Det gick iallafall hur bra som helst, solen sken och vi hade hur trevligt som helst. Då slår det mig att fanken jag är ju uppvuxen med hamiltonstövare och de cyklade jag glatt med när jag växte upp. De var ju dessutom lite halvdåligt uppfostrade och kunde dra iväg ner i diket av vilken anledning som helst. Då slår det mig, jag håller på att bli gammal och rädd om livet. Skit också vilken trist insikt... ; )) (Det här med hunduppfostran kanske jag kan skylla på gener... ; ))
Nåväl... Man kanske inte ska tänka så mycket i alla lägen...
Igår var jag och Qurre ute på långprommis. Packade en ryggsäck med lite olika grejer innan vi gick från bilen. Innan vi kom fram till träningsstället körde vi lite vad jag hört kallas skogslydnad : )) Lite fotgående efter en stig och lite uppvärming inför det som komma skulle.
När vi kom fram vallade jag av en djup men inte fullbred ruta på ett fält. Qurre fick ligga och kika på medans jag vallade (jobbade). (Lite bra träning inför rapportträningen tyckte jag...). Sen var min tanke att Qurre skulle komma och sätta sig fot men det tyckte han var slöseri med tid. Full fart ut är bättre, tyckte han. Eftersom jag vet att han i den sinnesstämningen varken ser eller hör så tog jag bara av honom grejen och så gjorde vi om det. Då var det som att poletten trilla ner och han kom på att han skulle slå på öronen också.
Det blev lite fritt följ också och sen försökte jag fokusera på att få snabba lägganden.
Idag har vi inte tränat något men jag har hunnit bli ganska stolt över Qurre. Innan middan tog vi en prommis. Vid slutet av stigen ser jag Border Terriern sitta (han med reflexvästen som är ganska rädd men rör sig inte ur fläcken). Skit tänker jag hur fanken ska vi kunna passera, men så tänker jag kör i vind för fanken. Kommenderade fot och så knatade vi på. Qurre på vänster sida och Border Terriern nästan snuddar mitt ben på den högra sidan. Inga problem! Jag tror jag måste köpa den där Terriern något smaskigt för han är ju bara för underbar!
Måste berätta en insikt jag gjorde. Idag skulle jag även fysa en av hundarna. Lite nervöst att sätta sig på cykel med en halvt okänd hund. Qurre har jag ju hittills bara cyklat lös med... Det gick iallafall hur bra som helst, solen sken och vi hade hur trevligt som helst. Då slår det mig att fanken jag är ju uppvuxen med hamiltonstövare och de cyklade jag glatt med när jag växte upp. De var ju dessutom lite halvdåligt uppfostrade och kunde dra iväg ner i diket av vilken anledning som helst. Då slår det mig, jag håller på att bli gammal och rädd om livet. Skit också vilken trist insikt... ; )) (Det här med hunduppfostran kanske jag kan skylla på gener... ; ))
Nåväl... Man kanske inte ska tänka så mycket i alla lägen...
Igår var jag och Qurre ute på långprommis. Packade en ryggsäck med lite olika grejer innan vi gick från bilen. Innan vi kom fram till träningsstället körde vi lite vad jag hört kallas skogslydnad : )) Lite fotgående efter en stig och lite uppvärming inför det som komma skulle.
När vi kom fram vallade jag av en djup men inte fullbred ruta på ett fält. Qurre fick ligga och kika på medans jag vallade (jobbade). (Lite bra träning inför rapportträningen tyckte jag...). Sen var min tanke att Qurre skulle komma och sätta sig fot men det tyckte han var slöseri med tid. Full fart ut är bättre, tyckte han. Eftersom jag vet att han i den sinnesstämningen varken ser eller hör så tog jag bara av honom grejen och så gjorde vi om det. Då var det som att poletten trilla ner och han kom på att han skulle slå på öronen också.
Det blev lite fritt följ också och sen försökte jag fokusera på att få snabba lägganden.
Idag har vi inte tränat något men jag har hunnit bli ganska stolt över Qurre. Innan middan tog vi en prommis. Vid slutet av stigen ser jag Border Terriern sitta (han med reflexvästen som är ganska rädd men rör sig inte ur fläcken). Skit tänker jag hur fanken ska vi kunna passera, men så tänker jag kör i vind för fanken. Kommenderade fot och så knatade vi på. Qurre på vänster sida och Border Terriern nästan snuddar mitt ben på den högra sidan. Inga problem! Jag tror jag måste köpa den där Terriern något smaskigt för han är ju bara för underbar!
Kommentarer
Trackback
