2007-10-09 Tisdag
Mitt på dagen träffades jag, Bettan och Helena som har en kullbror till Qurre på klubben för att träna lite lydnad. Jag kan lova att jag var nervös innan. Ringde till Christel mitt stora stöd i livet men det hade jag ju som vanligt ingenting för... ; )) När det var våran var jag superlugn men Qurre, han visste inga gränser för hur taggad man kunde vara. Gjorde först en inkallning för att han skulle få rusa av sig lite. Sen gick vi en bit bort bara för att få vara lite ifred tills han lugnat ner sig några hekton. (Okej nu har jag lärt mig att det är inte optimalt för honom att först sitta i bilen och sen direkt ut på plan. Jag känner så här efteråt att jag skulle ha gått och rastat av honom en sväng innan. Men man lär så länge man lever...)
Men efter ett tag blev han lite lugnare och skötte sig exemplariskt. Jag tror även att det var en kvinna och en hund som gick omkring alldeles där Bettan och Helena satt men jag var i min bubbla så jag vet inte riktigt. Men det fixade han i alla fall galant. Efter en stor portion linförighet med dirigering så tränade vi lite apportering. Qurre fick först sitta och bara hålla. Sen sitta och komma fot. Sen satte jag honom och gjorde en inkallning. Det var lite svårare. Sen gav vi oss på hindret. Tyvärr hade mina godisar blivit som klister så när jag skulle kasta iväg dem så hängde de liksom nästan kvar på fingrarna och gjorde att olycksrisken kändes på tok för stor så vi gav oss efter några hopp.
Efter träning for jag och Bettan hem till henne. Så numera har jag och Qurredutten våra namn på träningsvästen. Det blev supersnyggt! Vi tackar och bockar! Bettan skulle tillbaka och träna skydd på klubben så jag och Qurre hakade på. Nu har Qurre gjort sin första bitövning. Matte är som vanligt stolt över honom! Det mindre roliga var att jag fick bekräftat att jag inte har nån kondition alls... Den finns inte... Efteråt skulle jag lätt ha behövt en lung- och hjärtmaskin.
Som om dagen var slut där nä då. När jag kom hem for jag över med boxern vi lånat av Christel och Björn. Då ringer Bettan och berättar att det blir en tävlingskurs med Kerstin Davis. Min absoluta favorit! Så glad jag blev! Det ska bli hur kul som helst!
Vilken rolig dag!
Men efter ett tag blev han lite lugnare och skötte sig exemplariskt. Jag tror även att det var en kvinna och en hund som gick omkring alldeles där Bettan och Helena satt men jag var i min bubbla så jag vet inte riktigt. Men det fixade han i alla fall galant. Efter en stor portion linförighet med dirigering så tränade vi lite apportering. Qurre fick först sitta och bara hålla. Sen sitta och komma fot. Sen satte jag honom och gjorde en inkallning. Det var lite svårare. Sen gav vi oss på hindret. Tyvärr hade mina godisar blivit som klister så när jag skulle kasta iväg dem så hängde de liksom nästan kvar på fingrarna och gjorde att olycksrisken kändes på tok för stor så vi gav oss efter några hopp.
Efter träning for jag och Bettan hem till henne. Så numera har jag och Qurredutten våra namn på träningsvästen. Det blev supersnyggt! Vi tackar och bockar! Bettan skulle tillbaka och träna skydd på klubben så jag och Qurre hakade på. Nu har Qurre gjort sin första bitövning. Matte är som vanligt stolt över honom! Det mindre roliga var att jag fick bekräftat att jag inte har nån kondition alls... Den finns inte... Efteråt skulle jag lätt ha behövt en lung- och hjärtmaskin.
Som om dagen var slut där nä då. När jag kom hem for jag över med boxern vi lånat av Christel och Björn. Då ringer Bettan och berättar att det blir en tävlingskurs med Kerstin Davis. Min absoluta favorit! Så glad jag blev! Det ska bli hur kul som helst!
Vilken rolig dag!
Kommentarer
Trackback
