Truxelis Qurage

Morgonen drog i gång i jaktstartstempo. Ut rasta hunden, frukost, dammsuga och torka golven. Klockan 11.00 träffades jag och Jenny i skogen för att SPÅRA! Jag ska aldrig mer yttra ett ont ord om Kullaskogen, att det är tråkig spårmark eller så, för det var enda stället som vi hittade som det var möjligt att spåra i. (Kulla, I just love you!) I Bussjö är det också perfekt i skogen men det går ju inte att parkera bilen nånstans. Höll verkligen på att köra fast när jag skulle prova... Där är det väl nån vecka bort. Jenny gick spåret till Qurre och jag gick till Freddy. Jenny hade varit så duktig och fått ut ett spår som var runt 500-600 meter. Spåren fick säkert ligga över en timme. En gubbe som var ute och gick hade drabbats av surrsjukan... Hade vi inte avslutet samtalet så hade vi nog stått där än idag. Och vem har tid att vara hur trevlig som helst, hur länge som helst, när årets FÖRSTA spår bara ligger där ute och väntar på en...??!!!!

Snart klara för start...


Här var det ett parti med ganska mycket snö. Även om det blir spår efter spårläggaren så går
Qurre inte på synintryck och som förare är det lite kul att se hur hunden förhåller sig till spårkärnan.


Lite pusspaus vid en av spårpinnarna. Inte så uppskattat kanske men det är svårt att låta bli
när man har en sån duktig kille!


Köttbullarna fick mer uppskattning...

Efteråt körde vi uppletande. Den här gången la jag ut tre vita tubsockar i rad uppe i rutans kant. Att han ska ut på djupet är inga som helst problem, så nästa gång ska jag lägga ut ett föremål i mitten. Sen får vi ta rutans främre kant efter det. Sen måste ju jag skärpa till mig också! Sluta med att dra fram föremålet jag har i fickan för att byta med. Qurre kommer ju helt av sig och släpper givetvis grejen han har med sig in... Så där får matte ta sig i kragen och hålla grejerna för sig själv

Jag har för vana att "kräla" på backen när vi spårar, så jag var ganska blöt när allt var klart. Men lycklig! 

På kvällen kom Jenny och Jonas på middag och vi grillade. Så gott! Mer vår än så här kan det nog knappast bli...