2007-04-18 Onsdag

Anna och jag träffades ut i skogen för att spåra. Vi la spåret åt varandra. Provade göra ett upptag med godisskål en bit inpå spåret. Funkade si så där men det var nog mer mitt fel än Qurres. Jag var trött i skallen och missförstod var spåret gick. Hur man nu kan göra det när det är snitslat... Men till sist så redde vi ut det.

Det är ju alltid svårt att veta riktigt hur det gick när någon annan har gått spåret. Men jag hade bett Anna gå vinklar i zickzack eller hur man nu ska förklara... På något ställe gjorde han en lov och tog om. Men han löser det alltid. Duktig kille! Var lite tveksam även vid en av apporterna och då fick jag peppa honom lite. Jag tjuras ju med att endel av apporterna i ek. Jo jo mensan, fint ska det vara ; )). Nä skämt och sido, det blev en bit över i bygget och de apporterna håller betydliget bättre än vanliga trä. Nackdelen med dem är att det blir lite vittring på dem och tydligen inte lika fräna eftersom de inte faller i småbitar på direkten.

Sen fick vi skratta åt honom också... Vid en av apporterna upptäckte han att det hängde kottar i en gran. Han kunde bara inte låta bli dem utan hoppar helt enkelt upp och börjar plocka av dem från granen. Så kan det gå ute i de djupa skogarna. Ja, han är för charmíg helt enkelt!

Efter spåret fick hundarna busa ihop en liten stund.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0