2007-04-12 Torsdag

Idag träffades jag och Jenny ute i skogen för att spåra. Vi la spåren åt varandra och de fick ligga lite över en timme. Qurre är alltid otroligt motiverad när Jenny har lagt spår åt oss, så det blev till att försöka bromsa upp honom hela tiden. Början av spåret gick jättebra. Han var verkligen noga och duktig. Tog en övergång från sand till snö jättebra. Fixade att följa spåret ut på myr och följde det även jättefint efter en sandväg. Sen mot slutet av spåret blev det lite problem för honom. Han gick tillbaka och tog om gång på gång. Svetten rann och jag tror det var nån gång på tredje vändan som kände jag att nu orkar jag inte en vända till! Men det var bara att bita ihop och tänka att han förhoppningsvis lär sig något av det. Tillslut redde han ut det och lyckan var fullkomlig när vi tog sista apporten som för dagen var en leksak. Sjöblött av svett och törstig som en kamel i öknen återvände vi till bilen.

Tanken var att vi skulle köra lite budföring efter spåret men jag nöjde mig med att stå som mottagare för Freddy några lämpliga metrar från bilen och försöka få ner både puls, svettningar och andning. Är det något fel på konditionen...? Nä, det måste vara värmen. För det var säkert 10 grader och vindstilla. Det kan ju knäcka vilken ökenråtta som helst... : ))

Sen for vi ut på klubben för att träna lite störning. Vi måste ju ta tag i det nu... Jag tog ut Qurre för att rasta av honom och när vi är på väg tillbaka hade Jenny tagit ut Freddy för rastning. Då passade jag på att fånga träningstillfället. Vi gick ut på gräset och började köra lite linförighet. Oj, så svårt han tyckte det var när "hans" Jenny gick med roliga Freddy ute på vägen. Men jag gav mig inte utan jobbade på att försöka fånga hans uppmärksamhet. Det gick bättre och bättre. Sen gjorde Jenny en platsliggning tillsammans med en annan tjej. Så vi fick då ytterligare chans att nöta på lite. Bytte belöning mot godis och körde lite ytterligare linförighet med helt om. Sen blev det ligg och sitt upp. Avslutade med att han bara fick sitta med ryggen mot störningen och titta på mig. Det gick faktiskt bättre än jag trodde. Där ett tag trodde jag att han skulle skita fullständigt i mig, så jag måste säga att jag är nöjd. Men vi behöver mycket störningsträning på rätt nivå nu.

På vägen hem stannade vi och gick en liten mysig promenad. Ganska skönt att få sträcka på benen för både hund och matte och bara varva ner lite.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0