Truxelis Qurage

Fram till i lördags så har det bara varit koppelpromenader. I lördags fick han, efter ganska lång uppvärming i koppel, springa lös. Ser ingenting och jag kan lova att jag verkligen försöker stirra ut frambenet. Men trots det så visare han ingenting... ; )) Känns enormt skönt!

Vi har kört lite lydnad mest för aktiveringens skull... (Hur bra lät det där...?!). Valde ut några lämpliga moment och det blev fritt följ, skall, platsliggning och saktagåendet. Tyckte den planeringen lät himla bra i planeringsstadiet! Fram till att han rusar fram mot kongen i saktagåendet. Jäkla fint saktagående men jag fick slå mig själv i huvet. I fria följet har jag mitt eget gående under lupp. Försöker verkligen att förbereda honom inför allt som händer och framförallt verkligen vrida huvet i vänstersvängar innan jag svänger. Måste erkänna att jag kände mig helt talanglös men efter en stund så lossnade det och jag tyckte det kändes mycket bättre.

Igår var det sökträning. Jag var där och bara figgade. Efter sökträningen fick Qurre en promenad och man kan lugnt säga att han var laddad. När han varit lös en stund var jag tvungen och koppla honom en stund för mina nerver pallade inte med allt han hittade på.

Idag har vi också kört lite lydnad. Vi gjorde en platsliggning och sen blev det starter i fria följet. Det är ganska svårt att börja med tyckte Qurre och började ljuda. Nix, pix sa jag och bara klev ur position, det där blir det noll och ingenting för. Han förstod direkt vad det handlade om och blev knäpptyst. Start, två steg och halt. Kanonfint! Sen har han fått jogga lös framför cykeln idag. Kände efter gårdagens "lugna" skogspromenad att det kunde bli så mycket värre. Så lång uppvärmning, mjukt underlag och så en kortare sträcka med lite småjogg.

Ska ta och beställa ett Back on track täcke åt honom. Försökte mäta honom men måtten hamnade mellan ca70-90 cm... Så jag bryter ihop och gör ett nytt försök med metmasken imorgon...

Vi ses!

/Ann-Sofie

Jag älskar hösten! Varma dagar och klar luft. Helt underbart, det kan inte bli bättre!

Idag har jag, Eva och hundarna kört rapport. Det gäller att ligga i lite så vi inte behöver komma på kursen och skämmas pälsen ur oss...

Qurre fick 300 m + 400 m + 400 m med kort liggtid (runt nån minut) på varje station. Allt fungerade helt klockrent! Lite astma under uppbindning men andas det måste man ju... ; ))

Kanonkul är det iallafall!!!

Vi ses!

/Ann-Sofie

Mitt på dagen körde vi lite lydnad.

Började med ställandet bara för att det är så himla kul och passar oss så bra som uppvärmning! Gäller att inte köra för länge bara... Idag la jag till att stå och trampa på stället (alltså inte hunden utan jag...). Kändes mig som en superidiot men vad gör man inte. Tycker han verkligen tänker bakåt, iallafall vill jag tro det...

Körde lite fritt följ och försökte fokusera på vänstersvängarna. Tycker det går bättre och bättre. Qurre vill så mycket så han blir lätt lite frustrerad när jag går i fyrkant. Men tyvärr får det bli så mellan varven. Ingångar med plastapporten. Har haft belöningen i bakfickan och det har gjort att han sätter sig lite långt bak och med tungapporten lär det ju bli ännu längre bak. Så jag måste lägga lite krut på att få en stabil och bra position.

I krypet tyckte jag han var duktig. Han tycker det är lite småjobbigt men idag hade vi ett fint samarbete och gör allt jag kan för att stärka upp att han är duktig. Två kryp som mest blev det idag. Avslutade med saktagående. Inga konstigheter, det gäller bara att få ut honom längre och längre. Det svåra är att få balans mellan att stärka upp ett bra saktagående med att tämja ut sträckan, släppa lite på kriterierna men inte för mycket. Ja vem har sagt att det ska vara enkelt...?!

Ikväll blev det både spår och uppletande. Det är bara att krypa till korset och erkänna att framförandet måste tränas, inte bara i söket utan även i uppletandet. Men jag håller humöret upp och hoppas att det kommer gå hand i hand. För leta det kan han! Bara det inte ligger små söta fårskinnstofflor för de är ju riktigt goa... Uppletanderutan var lite klurig med först lågt gräs och sen blev det åker med lite träd. Underlagsskiftet verkade inte störa honom ett dugg. "Finn ett fel" måste dock komma ihåg att vara lite mer noga med att kolla vinden... Annars blir det lätt att "fel" föremål kommer in... Men är huvet dumt så blir det hunden som bestämmer hur det blir...

Spåret var skitkul! Idag fick han prova upptag igen och det var inga konstigheter. Underlaget var just högt blåbärsris och han tuffade på rätt bra i början. Han blev lite självgod och tappade vid en vinkel. Jag provade då att stå kvar, inte ge honom så överdrivet mycket lina och väntade sen med att släppa iväg honom tills han blev riktigt bestämt, "att här är det".

Nu är det dusch och hopp i säng som gäller!

Go natt!

/Ann-Sofie

När jag på förmiddagen for ut till Marina för lite lydnasträning i ösregnet så kändes ordning verkligen återställd. Oj, vad vi har tränat i regn den här sommaren. Om det är fint väder brukar vi nästan sakna regnet... Vet i katten vad det är men man kanske känner sig lite extra ambitiös eller nått, vad vet jag!

Nåväl nu är det högre momenten som ska tränas och jag saknar verkligen en knapp att sätta på jackan där det står "prao" på... Det är en blandning av förtjusning och total förvirring (mer än vanligt...) när man äntrar planen... Men nånstans måste man börja. Idag slog vi till med att försöka se var brytpunkten på galoppen ska ligga. Qurre har långa ben men det har jag också och saktagåendet ska vi inte tumma på. Så beslutet blev att punkten får ligga precis där alla andra har den. Ett litet steg för mänsligheten och och ett stort steg för den lilla människan... ; ))

Efter det "stora" beslutet så tränade vi in full rulle ut och stanna på punkten. Körde en gång med musmatta och sen åkte den bort. När jag slutade slänga belöningen åt fel håll, kom ihåg att säga åt honom att stanna på punkten och gå dit och belöna så blev det kanonsnyggt! Till och med konerna fick stå ifred... WOW!!!

Sen var det skallet. Det var jag flitig som rackarn på att träna i vintras så det var lite spännande att se om det fanns något kvar. Belönade för tystnaden. Glömde sen bort att säga tyst (finn ett fel...) så då skällde han till, men vi gjorde om och då gick det kanonfint. Satt med rumpan i backen också!

I fria följet körde vi bara vänster om halt. Lite jobbigt tyckte Qurre och pep lite. Men jag tycker han jobbar in rumpan bättre och bättre. Det jag tycker är svårt är att få till klicket precis när han svänger in rumpan. Jag vill inte belöna för raka sättanden utan mer för att han tänker rätt i rörselsen som första steg. Sen blir sättandet nästa steg. Lite klurigt att få till bara.

Avslutade med ställandet. Där har vi verkligen hittat en favoritmoment. Qurre gör alltid de första gångerna jättefint. Sen ser man hur han börjar tänka och då blir det direkt att han vill prova ta till fler beteenden. Men vi börjar tar det från början om det blir tokigt.

Efter lydnaden så var inte Qurre och jag less på regnet. Vi for och gick en långprommis i skogen. Helt underbart! Jag älskar att promenera när skogen är tom och det är den när det regnar. ; ))

Hem och ta det lugnt en stund. Välbehövligt!

Sen var vi inte sämre än att vi for iväg på lite sökträning. Jag hade verkligen bestämt mig för vad som skulle tränas. Men det höll inte så länge när jag såg vilken rolig systemövning man kunde köra. Den ville vi också testa! Skitkul var det! Det som var allra bäst var att man fick smak på att jobba tillsammans med hunden. När man kör hittaövningar så blir man lätt den tråkiga matten som kommer och förstör allt det roliga som finns i skogen. Nu fick jag chans att belöna upp när han kom, rikta upp honom och allt bara funkade. Men som Lena sa, man ska inte röra sig på stigen medan hunden är på väg ut på djupet. Så det lägger jag på hårddisken! Fasiken söket är svårt för det känns som att man ska hålla koll på tusen saker samtidigt! Jag är ju van att hålla i ett snöre och gå titta på fåglarna...

Ha det gott!

/Ann-Sofie

Nä jag skoja bara! Nu kommer det att dröja och det med råge till nästa tävling.

Veckan efter tävling så puttrade vi mest på. Det blev ett spår på onsdagkväll tillsammans med Monica och Fabian. Qurre fick ett kanonroligt spår med lite kluriga underlagsskiften på. Det enda som fick mig att fundera lite är högt blåbärsris. När det underlaget kommer så sneställer han sig lite i selen och jag får svårt att läsa honom. Ja kort och gott så känns det som att han joggar på lite med otroligt gott självförtroende... Uppletande blev det också under tiden spåren låg och det gjorde han kanoners!

På torsdagen blev det sökträning. Då fick han för sig att spåra figgen. Men med stöd från gruppen så beslutade jag mig för att "en gång ingen gång", vi ser istället hur det går nästa gång. Fick med mig en del bra tips att tänka på till nästa sökträning. I like thinking!!!

Och som om man inte är tokig nog! På fredag packade jag ihop oss för att åka på läger ner till Tierp. Som jag har längtat!!! Tyvärr blev jag stående efter E:an i höjd med Hörnefors i ungefär 1 och 1/2 timme. Läste sen när jag kom hem att orsaken till trafikolyckan var att två hundar hade sprungit ut i körbanan trafiken och då hade två bilar kolliderat. Kände en enorm tacksamhet över att faktiskt sitta i en luftkonditionerad bil tillsammans med min hund och inte i en ambulans...

Nåväl... På lördag morgon startade min grupp ute i skogen. Vi la spår åt varandra. Terrängen är ganska annorlunda där ner så bara det gjorde att det blev himla kul. Qurre tuffade på och på ett ställe slog han, tog om och gick över en pinne. Men annars skötte han sig bra ute i spåret.

Lydnaden blev otroligt spännande för vår del. Nu har vi vänt blad och egentligen kände jag mig som ett blankt papper. Men under hela helgen så hann vi med fritt följ och det var inga konstigheter. Galopp mot gruppen var premiär och kändes lite kul. Qurre brydde sig inte alls om gruppen (men det kommer väl...) och jag körde en gång med musmatta, sen klickade jag och belönade när han kom på punkten. Blev lite förvånad över att vi kunde köra så många gånger och han fortfarande han fullt drag ut. Vi testade att lägga in saktagåendet efter gruppen och där tycker jag att han hade lite mer bråttom än vad jag är van. Men vi testade att släppa ut avståndet och det funkade. Krypet känns som att vi inte kommit så långt med men Eva tipsade om att snabbt utöka antal steg eftersom det är lätt att fastna så vi kör på som vi har tänkt. Vi testade av ingångarna med en vanlig apport och sen gick vi över på tungapporten (den har jag bara kört i skogen innan). Avslutade med att lägga ut den och han var otroligt duktigt, full fart ut och full fart in!

Stegen testade vi också. Sist vi testade den var förra gången vi var ner och då kom jag ihåg att Qurre låg på gränsen till panik. Nu tyckte jag han var lugnare och han tog sig upp på den. Hoppas verkligen vi får till en liten stege på klubben för jag vill inte skicka upp honom på den fullstora än. Det känns så enormt avslappnat när man kan belöna upp när de är på stegen och vill hunden hoppa ner så är det helt okej. Vi började även med inkallning med ställande. Allt enligt klickermodellen. Där hade jag jättesvårt att hänga med i de olika stegen. Men innan slutet så tror jag att jag fick ner allt på papper till och med. Synd bara att det papperet åkte med i tvättmaskinen när vi kom hem...

Dag två ute på spåret så testade vi upptag. Det är så otroligt kul med Tomas för han har alltid en massa små kluriga detaljer att komma med. Sånt älskar jag!!! Ta bara det här med spårupptag på tävling... Att ta ut hunden innan man ska släppa på och låta den gå fram och tillbaka några hundra meter åt båda håll för att inte bjuda den riktning från bilen. Vem vet det kanske påverkar... Finns det ett system i hur man parkerar bilen på träning...? Blir det både höger- och vänsterupptag eller mer av något....? Fick även bra tips hur jag ska få honom att anstränga sig bättre även när han tycker det blir lätt i blåbärsriset. Kanonkul!


Ligga stilla.                                                                              Foto: Eva Ivarsson



Och så själva krypet...                                                          Foto: Eva Ivarsson


Äta godis på varje trappsteg.                                             Foto: Eva Ivarsson


Å vips så var man uppe...                                                    Foto: Eva Ivarsson


Kort och gott hade vi en kanonhelg i Tierp! Hur trevligt som helst och det är sorgligt hur snabbt man avverkar en helg...

Kom hem och var lagom mosig. Hade totalt glömt bort rapportkursen som vi anmälde oss till i våras. Hade helst velat avstyra allt men det är som inte min grej riktigt och nu pratar vi om rapport med stort R! Istället for jag dit helt förutsättningslöst. Men oj så kul det var!!! Eva tog Qurre ut på B-station. Jag stod kvar på A och var otroligt nervös eftersom han aldrig är körd med andra hundar och så lägga det i händerna på Eva... Men det var helt tyst under tiden hundarna låg uppbundna. Qurre var första hunden ut att springa första sträckan. (Jag var snabb att roffa åt mig den eftersom jag tyckte det skulle bli för svårt för honom att se andra hundar springa). Qurre sprang de 300 metrarna och sen fick han hoppa in i bilen. Vi gjorde så för undvika att det skulle hända något mellan hundarna. Sen tog alla emot sina hundar eftersom. När alla hade kommit till A fick Qurre komma ut igen och springa tillbaka till B. Blev otroligt imponerad av att han fortfarande hade en minnesbild kvar efter så lång tid i bilen. Tog det säkra före det osäkra och körde allt annat än tävlingsmässigt... "Var är Eva?" så låter de magiska orden... Oj så han sprang! Sen när han kommit fram så gick vi och möttes. Avslutningsvis fick han hoppa in i bilen så att sträckan åter skulle bli helt hundfri. När alla hundarna gjort sina skick tränade vi stationsupptränade på sidan om. Qurre pep lite men jag trodde faktiskt att han skulle skrika så jag var helt nöjd!

Ikväll har vi varit och tränat sök. Så otroligt roligt det är! Tränade på de sakerna som jag fick med mig från förra sökpasset. Framförandet till rutan blev otroligt bra när jag började belöna upp när han gjorde rätt. När vi kom fram till rutan hade vi en "vi-känsla" som jag tyckte satte en helt annan prägel på sökarbetet. Hade även ett vanligt halsband på honom och det funkade kanon. Stannade honom när han drog för mycket. I själv uppstarten fick vi en kommunikationsmiss. Qurre kikade ut i rutan och sen upp på mig, när jag riktade blicken ut mot rutan tog han det som att det var okej att sticka iväg. Så nästa gång ska jag tänka på att titta ut mot rutan och på honom när han inte ser. Han fick ett tomskick (miss på figg) men kom jättefint när jag ropade och vi kunde köra om igen. Ikväll var det heller inget spårande som han höll på med förra gången. Kanon!

Vi ses!

Nu har vi varit ute och satt tassarna på tävlingsplanen igen. Är helt död och känner mig fullständigt mör men jag ska försöka sammanfatta det hela lite kort ; )).

På lördag förmiddag mellanlandade jag på ett bröllop i Tavelsjö och efter vigseln så drog jag snabbt vidare mot Norsjö. Det är väldigt tur att det finns ett stort intresse för hundar inom familjen, så ingen höjde på ögonbrynen för att jag anmält till den "perfekta" lägretävlingen.  

När vi kom fram till Norsjö så åkte vi direkt upp till campingen där tävlingarna skulle hållas. Och man brukar ju säga att ett genrep ska gå dåligt... Qurre gjorde inte nån vidare bra träning... Tog apportbocken på sidan, gick på sidan av hindret och hade en massa fyr för sig.

Efter den inte allt för hoppfulla träningen så packade vi ihop oss och drog vidare till campingen vi skulle bo på. När vi kommer dit så är den fullkomligt invaderad av öldrickande polska bärplockare... Önskade mer än en gång att jag hade en munkorg jag kunde dra på och sen spatsera runt lite med den "elaka hunden"... Men har man ingen munkorg så smyger man runt i buskarna istället... Allt har en lösning!

På tävlingsmorgonen for vi bort på tävlingsplatsen och hade upprop. Jag drog startnummer 5 och det kändes helt okej. Vi fick också veta att platsliggningen inte skulle hållas på campingen eftersom de inte kunde skjuta där... Fan på ren svenska! Alla packar ihop sig i bilarna och vi åker till ett hus med en ganska stor klippt gräsåker framför. Det var inte mycket plats att ställa bilarna på och det blev allmänt trångt. Stämning liknade mer ett draghundsspann än en brukstävling... Men jag försökte gå undan lite bakom en bil och för att leka lite med kongen. Alla börjar dra sig mot planen så det var bara att haka på... Vi lägger hundarna. Qurre gnäller lite och känns inte alls i nån bra sinnesstämning. När vi har gått halva sträckan från hundarna upptäcker jag att tumult uppstått mellan två av hundarna. Frågar snabbt en av domarna om vi får gå tillbaka till hundarna... NEJ! Istället ryar domaren till de tävlande att de ska kalla in hundarna. Förarna får inte in hundarna utan "leken" går över i att bli allvar, det morras och gruffas. Panik! Jag ser på Qurre hur otroligt jobbigt han upplever situationen, men han ligger. När situationen rett ut sig går vi ut hela sträckan och ställer oss. Skytten står synlig bakom hundarna men avståndet till den var inte mer än 20 meter. Första skottet. En hund är helt klart påverkad av hela situationen och går mot matte. Qurre ser väldigt olycklig ut. Då brister hjärtat i mig... Där ligger min älskade hund, i en situation han knappt känner att han smäcktar med! Så i den stunden förvanlades jag till att bli helt laglös. Han ska fan i mig inte behöva känna sig ensam när han behöver sin matte! Hjärtat sa, stäng av mig, kapa händer och fötter av mig, ge mig en fetnolla men jag lämnar inte min hund ensam där ute! Så jag började stötta honom för fulla muggar där jag stod. Klappa lite på fickan med kongen. Mimade "bra" till honom. Skott nummer två. Hunden bredvid Qurre kastar också in handduken. Nu är det bara Qurre och hunden bredvid honom kvar. Jag fortsätter bara att stötta honom. Till slut lägger han ner huvet och jag vågar andas igen.

Gissa om han fick många pussar, kongar och godisar när vi kom till bilen... Jag var helt skakig och enormt stolt att han faktiskt låg kvar. Det han gjorde där ute var långt över vad jag nånsin kunnat förvänta mig av honom. Så när jag drar igen bildörren och vi ska fara till budföringen då brister allt. Tårarna bara sprutade! Det som gjorde mig mest rörd var att jag övertygade honom att ligga kvar och han litade på det...  Just i den stunden kände jag att Qurre hade gjort sitt, jag kan inte begära mer, vi packar ihop! Men efter ett telefonsamtal och en trygg stämma i andra änden så fick jag ladda ur och kunde försöka fokusera på budföringen.

Ja det var tänkt att det skulle bli budföring... Men det blev det inte! Alla hundar (och Qurre var inte sämre) drog ut i planteringen. En enda hund sprang... Ja himmel och pannkaka, så allmänt kaosartat allt kändes...

Skönt att nästa moment var spåret. Äntligen lite lugn och ro... Qurre skötte sig jättefint på påsläppet. Sen tuffade vi på. Vi kom ut på ett kalhygge och underlaget bestod av mossa men väldigt kort modell så det kändes mer som ett hårt spår. Slog en gång för att reda ut en övergång på en väg men sen plockade han 6 pinnar och slutet. Jag var totalt drypande i svett och termometern visade +26 grader när jag kom till bilen.

Efter lunch körde vi lydnaden. Jag hade jättesvårt för att ladda om och komma i den sinnesstämning jag ville vara. Men när jag väl kom ut på tävlingsplanen så for "lill-tävlingsjävulen" i mig. Nu kör vi för sjutton! Så vi lyckades skrapa ihop rätt bra poäng. Läggandet har varit vårat ångestmoment men idag drämde vi till med en tia från ena domaren och 8,5 från den andra. Så kul! Nånstans mot slutet blev Qurre lite frustrerad och beslutar sig för att belöna sig själv med en liten kon... Publiksuccé! Men det bjussade vi på! Den var han absolut värd!

Även den här gången såg man inte riktigt poängen där publiken stod. Vi nollade budföringen och avstod krypet... Men dra på trissor när hon ropar upp oss på en tredje plats och uppflytt! Så bra vi är! 454,50 poäng känns ju inte helt dumt på en lite halvhjärtad tävling...

/Ann-Sofie