2009-06-29 Måndag
De varma dagarna gör att att livet nästan känns lite stressigt. Vill man hinna något så blir det under de mer svala timmarna. Nu har det blivit två dagar utan lydnad och det känns skönt att få lite paus och låta intrycken sjunka in.
Igårkväll tog vi tag i det dåliga samvetet, fysträningen! Det blev träning i sandtag (låter bättre än kasta kongar som en dåre...). Såg hur otroligt laddad han blev när han förstod vad som var på gång, så vi värmde upp ordentligt genom att han först fick springa lite lös, sen spinga efter kong i sand på plant underlag och avslutningsvis i backe. Han sprang som en dåre och gick upp i ganska höga varv. Just när han går upp i varvtalet och vi pratar hård fysträning är jag alltid noga att tänka på innan vi sätter igång, hur mycket han ska prestera. För risken med en kongtokig hund är att de tar ut sig och då ger inte träningen det man vill ha. Skaderisken ökar och vad har man för nytta av en trasig hund. Vissa saker ska byggas upp under tid. Det är min bestämda åsikt. Efter sandtaget blev det en långpromenad med inslag av intervallträning.
Idag har vi tränat lite lydnad. Linförigheten gick kanon. Långt program och han håller ihop. I framförgåendet har jag insett att vi måste jobba mer på sträckan. Har nog belönat ganska konsekvent efter en kortare sträcka och det verkar han ha lärt sig... Ingångar både utan och med apport. Tugghelvetet på apporten blir jag inte klok på för där är han helt okonsekvent. Ibland håller han jättefint och ibland knaprar han på som den värsta av bävrar... Avbryter direkt han när tuggar och belönar de utan tugg. Skulle sitta otroligt fint om det ville landa... Idag slog vi även till och fick till några snabba och RAKA lägganden! Avslutade med krypet och jag blir så glad för han har fattat poängen. Har varit jättenoga med att belöna kontakten när han ligger (jag står framför). Det har gjort att han hela tiden känner att han har en uppgift och då ligger han mycket tryggare. När jag rör mig bakåt så har han även förstått att han ska krypa framåt. Tjoho, vilket genombrott!!! Under hela lydnaden var det en kille som stod och sköt en fotboll mot olika fotbollsmål, men det brydde sig inte Qurre-Qurage-allt-kan-hända om... Duktig kille!!!
Efter lydnaden for vi iväg och cyklade. Med koppel i ena handen, Qurres vattenflaska i den andra (själv får jag minsann vara törstig eftersom jag inte har fler händer...) och så iväg efter den sandigaste av alla vägar på en gammal mormorscykel... Snacka om livet som insats! Men vad gör man inte när de "små" liven ska motioneras på de bästa av underlag... Helt galet egentligen...
Vi hörs!
/Ann-Sofie
2009-06-27 Lördag
På förmiddagen var vi iväg och körde sök. Oj, så varmt det var men hundarna skötte sig bra trots det. Nu börjar det kännas som att vi håller på att få lite kläm på bassakerna, som belöning, stigvakten och mellan varven klämmer vi till med riktigt bra skick också. Ja, det är bara hur kul som helst!!! Vill ha mera!!! Håller jag bara igen näbben så lär det gå som på räls... ; )) När vi kom hem blev det marsch ner i älven för lite avsvalkning.
Igårkväll var vi på den fina fotbollsplanen och körde lydnad. Gick ju bara finfint! Ingångar, fritt följ (stusade inte ut en gång...), ingångar med apporten, kryp, framförgåendet. I framförgåendet tränade vi att gå längre sträcka och han vill streta lite men det skiter jag i. Känns betydligt viktigare att han håller riktningen så jag vet i katten om jag ids lägga ner någon mer arbete på det.
Ett rapportpass med vår nya mottagare har vi också hunnit med. Qurre blev taggad över tänderna när han märkte vad som var på gång. Körde två skick på ungefär 125 meter och korta uppkopplingar. Vi hittade en annan sträcka när vi for och den såg mer öppen ut förhoppningsvis trivs inte myggen lika bra där....
Under midsommarhelgen blev det med två sökpass, ett uppletande i världens roligaste ruta, lydnad och ett spår. Spåret är väl det jag kommer ihåg mest för han spårade som en klocka! Tog spetsvinklarna som ett strykjärn och nästan duttade nosen i varje steg... Enda molnet var väl arbetsfördelningen i spåret, Qurre plockade två pinnar, jag fick plocka två och vi lämnade två... Men så kan det gå!
Nu ska vi slappa lite i värmen.
/Ann-Sofie
2009-06-18 Torsdag
Vi tränade även greppet med apporten och nu känns det som att han har ett riktigt bra grepp. Så det är nog dags att testa utan någon som håller för att se var vi står. Tränade även ställandet i framförgåendet och det förstod han otroligt fort. Avslutade med saktagåendet och det gick lysande. Varierande mellan att stanna honom och belöna hos honom, med att han fick sticka och ta kongen. Under hela träningen la jag även ganska mycket krut belöningen. Vill att han ska kunna sitta och tugga lugnt.
Spåret gick också helt lysande. Första delen gick på kalhygge och där var han supernoga. Andra delen gick i blåbärsris och mycket "doftande småtallar". Underlaget gör att han gärna vill småjogga lite och då blir han också inte lika noggrann. Men jag är supernöjd över att fått ner tempot på honom!
Ha en trevlig midsommar!
/Ann-Sofie
2009-06-16 Tisdag
Igår var vi ett tappert gäng som tränade sök i ösregnet. Ja, nog ställde man sig frågan om man är riktigt klok! Antingen var det vädret eller så är det något annat för jag tycker de raka skicken är som bortblåsta. Figgarna är heller inte lika intressanta. Så nu har jag något att fundera på igen...
En cykeltur har vi också hunnit med sen sist. Cykeltur för våran del innebär att vi tar bilen dit vi cyklar. Ja, jag erkänner att jag är ganska peptig, men jag är och förblir inget större fan av asfalt. Jag har hittat ett jättebra ställe att cykla på (nära är det också) och där var underlaget till och med nysladdat. Det gick lite halvtungt för mig och på vissa ställen var jag tvungen att ha tungan rätt i mun för att inte stupa i diket. Tycker det är underbart härligt också att kunna cykla med hunden lös, det ger en finfin intervallträning. Okej, jag erkänner, jag hatar faktiskt att cykla med eller utan hund spelar ingen roll. Jag tycker det är bottenlöst trist så då får man försöka göra det på det sätt man tycker är minst trist och sliter minst på hunden...
I söndags var vi på uppstartsträff till rapportkursen som startar i höst. Det blev mycket teori och sen fick vi testa av om hunden hade mer dragning till någon av förarna. Qurre är så otroligt tacksam för han är inte så kinkig på mottagaren (fast nu råkar han ha världens bästa!) bara han får springa och sen har han modet och nyfikenheten att gå långa sträckor. (Matte måste bara lära sig att älska cykeln så blir det här kanon... ; ))
I söndags eftermiddag blev vi "utlurade" på lite uppletandeträning. Qurre gjorde det han skulle och hade jättefina avlämnanden. Uppletandeträningen gled ganska snabbt över att till att bli lydnadsträning. Passade på att få hjälp med gripandeövningen. Sen fick jag två ögon som tittade på skallet. Vad som hänt där blir jag inte riktigt klok på. Nu sitter han jättefint vid sidan och skäller (det trodde jag faktiskt inte). Skallet kunde dock varit bättre. Men det tokiga är att helt plötsligt kan han inte sitta framför mig och skälla... Tar och funderar på den en stund. Platsliggning med bästa kompisen Wilma och det klarade han galant.
När sällskapet hade farit så fortsatte vi med fritt följ och vi fick till några bra vänstersvängar där han dessutom inte släppte med blicken. I hoppet vilar det någon konstig tvekan över honom.. Saktagåendet gick riktigt lysande! Sen avslutade vi med att gå över agilitystegen. Jag rekommenerar inte den som står i inhängaden! Vi provade den idag och när han skulle stanna så började hela ställningen skaka så mycket att han trillade ner. (Tur morsan fångade upp så gott hon kunde). Men vi direkt över till den andra, han upplevde den inte ett dugg otrevlig. Tycker han har slutat ha så bråttom över och stannar lugnt när jag säger åt honom. Så det är kul!
Idag har vi varit på långprommis ute vid havet. Promenaden blev dock inte riktigt lika lugn och avkopplande som jag hoppats... Först upptäckte vi en död fiskmås men jag tänkte inte så mycket på den förutom att den såg hel och fin ut (och givetvis väldigt död). Strax därefter satt det en svan på stigen. Den sprang i väg och sen tänkte jag inte mer på den. Men efter att vi gått en bra bit till så satt den där igen. Tredje gången vi stötte på den ville den knappt röra på sig och vi var nästan fram till den innan den drog iväg. Då såg man tydligt att det inte var som det skulle med den. Började då ringa runt och tänkte i min enfald att nån måste väl ändå ha ett intresse av svanen. Tror jag ringde minst 10 samtal och nu väntar jag på att en karl som bor i området ska höra av sig. Jag misstänker att nån har gjort något med måsen och att svanen råkat få samma medicin... ÖRK vad det är jobbigt att vara djurvän ibland...
Vi ses!
/Ann-Sofie
2009-06-13 Lördag
Vi har hunnit med en sökträning också. På första figgen testade Qurre att följa spåret från övningen med hunden innan. Jag hoppas han lärde sig att det inte funkar så bra. Antar att orutinerade hundar lättare tar till sånt om de inte får hjälp av någon vind. Strax därefter fick jag bli glad... På andra skicket valde han att gå ut dit jag pekade, trots att han noterade att det hände saker (figgen höll på att läggas ut igen) på sidan han redan varit på. Han gick rakt på figgen och det kändes jättebra att få stärka upp att dit jag pekar där finns det. På tredje skicket ville han dra åt sidan. Det var många hundar som ville dra åt det hållet så vi fick fullt upp att fundera på vad det kunde vara. Säkert björn eller en döing, mest troligt både och!
Igår hade vi en heldag i tränings tecken tillsammans med Marina och Keeper. Ute i skogen spårade vi, körde uppletande och jag hann med två apporteringar med tungapporten.
Marina hade lagt vårat spår. Lite längre än vad vi brukar så det var kul=spårkonditionen är inte den bästa, men vi tar en sak i taget. Qurre tog nio av de tio apporterna. Jag fokuserade på honom och inte på tejpen. Duktig matte! Han spårade i bra fart, tog om nån gång och jag hörde att Marina tyckte spetsvinkeln gick bra.
I uppletandet jobbade han jättefint rakt ut, valde sen att på första skicket gå vallningen runt. (Verkar var något han bara måste testa av just nu, så det gäller att tänka på det så han inte får något för det). På andra skicket fick han direkt träff på föremålet.
Efter skogen blev det lydnad hemma hos Marina.
Fria följet: Jag ger mig inte!!! När han är laddad (vilket han alltid är speciellt i början) så har han en ful ovana att sticka till den som står på sidan. Det händer bara just i uppstarten och aldrig annars. Men det är förbannat irriterande för en halv minut senare har han ett jättefint fokus. Men som sagt vi jobbar på det och bort ska det illa kvickt.
Hoppet: Har haft svårt med kommenderingen just i hoppet. Idag lyssnade han på mig men blev tveksam i återhoppet.
Budföring: Inga tveksamheter men ingången måste filas på.
Greppet i apportering: Körde övningen alá Åsa Löfberg på plastapporten. Funkade kanon!
Platsliggning: Barnvagn som styrs över plan gav en väldigt lång hals. Men efter en stund slappnade han av och la ner huvet så då gick jag tillbaka.
/Ann-Sofie
2009-06-10 Onsdag
När jag klev utanför dörren i morse upptäckte jag att det inte var något kvar av sidorutan på bilen . Jag tog för givet att den måste ha exploderat (om än väldigt ovanligt)... Så jag ringde en glasfirma, borstade bort det värsta och satte mig på ett liggunderlag. (En glasbit i rumpan hade varit som spiken i kistan på mitt redan ganska usla humör). På väg in till stan noterade jag att allt glas låg på insidan och sen börjar jag fundera på var plånboken höll hus... Visste att jag lämnat den i bilen eftersom jag hade händerna fulla alla annat "viktigt" (typ vattenflaskor, köttbullspaket ) som skulle med in i gårkväll. Den var borta! Jag blir tungt irriterad av alla kostnader och allt besvär bara för att komma över några ynka kronor. Det värsta var att köksfönstret stod lite öppet. Inte lite fräckt! Nu undrar ni säkert var stora schäfern höll hus. Jag kan berätta att han låg och sov sin skönthetssömn nere i källaren tillsammans med sin matte.... Så mycket vakthund var han. Men eftersom han är en sakletare utan like så ska han få sniffa av områdena runtomkring. Har jag tur så kanske plånboken ligger slängd nånstans. Pratade med farbror polisen när jag gjorde en anmälan och han tyckte det var en dålig idé att köra bil utan körkort. Glöm det säger jag!
Efter allt stök med bilen så tog vi oss ut till Nordmaling för kurs. Idag blev det fortsättning på störningsträningen. Qurre klarade allt med glans tills han fick bevittna en inkallning med ställande och en boll åkte fram. Då blev det svårt. Jag var naturligtvis helt i lä med mina köttbullar... Under störningsträningen så jobbade vi med linförighet, ingångar, krypet och ingångar med apporten. Gick himla fint. Har tugg på apporten och det måste vi jobba på. Avslutade med att lägga en platsliggning med Eva-Karins högdräktiga tik Tjära. Jag kände mig helt lugn och litade till hundra procent att han skulle ligga kvar. Underbar känsla och duktig matte!
Igår fick han ett kort pinnspår. Tyvärr var jag lite stressad så liggtiden blev extremt kort och det märktes på honom. Men å andra sidan så kör jag hellre med variation och det blir lite si så där mellan varven än att köra på det helt säkra och att det blir tråkigt. Efter spåret blev det simträning och det är alltid lika uppskattat.
Nä nu måste jag sätta igång med middan för sen ska jag noga välja i vilken ordning jag ska sätta i mig de tre glassarna som ligger i frysen och skriker på mig... : ))
/Ann-Sofie
2009-06-08 Måndag
Qurre han har varit med och vallat sökruta. Efter allt var slut i lördags så tränade vi en snabbis. Linförighet, agilitystegen med flera stopp över och stå framför kongen. Varken jag eller Qurre var väl speciellt på hugget så det kändes lite som en "slät" träning.
Igår efter tävlingarna for vi och gick en långprommis. Så underbart det är att bara gå när man blivit matad med intryck en hel dag. Under promenaden lyckades Qurre med konststycket att bli inbjuden på middag... Ett äldre par satt och grillade på sidan och uttryckte sin starka kärlek till hundar när vi gick förbi. Vi har kött också... Jag får fullkomlig panik när främmande människor vill stoppa i min hund något som jag inte riktigt vet vad det är. Kopplet åkte snabbt på, jag avstyrde det hela lite snyggt och så fortsatte vi vår promenad utan kött.
När vi kom fram till bilen tränade vi lite med tungapporten mest för att han ska lära sig hantera tyngden men jag laddar den också med en hel del förväntan. Tycker han har gått otroligt mycket framåt bara på några gånger. Fullfart ut och fullfart in men än så länge utan ingång.
Idag ska vi få till ett kort spår med många vinklar och med pinnarna väldigt tätt i början. Ska suga lite till på vad vi ska göra under tiden spåret ligger...
Vi ses!
Så där då var vi färdigtränade för idag...
Vi började med att testa en uppletandeövning alá Åsa Löfberg. För att inte få några spår så gick jag in från baksidan på en åker och kastade in två föremål med ganska långt avstånd mellan. Qurre såg bara för rolig ut när han stack iväg, "men morsan du har ju glömt vallningen!". Han testade och jobbade på. Fick ta in honom nån gång och skicka om men det kändes absolut som en jättekul samarbets- och riktningsövning. Hunden har ingenting annat att gå på än den riktningen.
På lydnaden var han taggad till tusen. Dessutom stod hans sökfiggar Sofia och Eva på sidan om. Det var tydligen väldigt svårt... Jag är absolut inte den som blir arg i träningen och jag tycker absolut inte hör dit. Men måttet svämmade fullkomligt över för mig när han sprang dit för tredje gången och tyckte att han var häftigast i norrland. Men det rann av mig lika snabbt som det kom, så när jag släpat tillbaka honom körde vi på och då gick det som på räls.
Andra svängen han var ute så hade Eva farit och Sofia bänkade sig i gräset. Oj så han ansträngde sig för att inte springa dit. Jag blev helt varm i hjärtat under fria följet. Sen fick vi visa Sofia hur vi tränat in galopp mot musmatta, framförgåendet, saktagåendet och skallet. Samtliga saker förstår han men det saknas lite "finlir". Bland annat skulle jag vilja få till ett stabilt stopp på musmattan. Tänk att det alltid finns något att fundera på... ; ))
När lydnaden var över tog vi ett kort och slingrigt pinnspår med dryga tre timmars liggtid. Det är tredje raka spåret av det här typen och det känns redan som att det ger resultat. Han var väldigt fokuserad, spårade i jättefin fart och det kändes kanontrevligt rakt igenom! Kul!
Ha det gott!
2009-06-05 Fredag
Igår när vi planerade vad varje hund skulle göra under träningen kände jag mig ganska frånvarande (orsaken är planering inför helgens tävlingar). Men jag beslutade ändå att göra hittaövning med fokus på raka skick. Vi hade till och med kostat på oss en stigvakt så det var bara att fokusera på det vi skulle göra. De tre första skicken gick klockrent. På fjärde gick han ut och var borta ett tag och kom tillbaka, jag skickade ut igen och han slog snett och kom efter ett tag tillbaka, skickade om farten blev sämre och sämre och det värsta var att Qurre såg lite olycklig ut och då känns det inte bra i mattes hjärta! (Bara det att han kom tillbaka borde ha fått mig att förstå att något inte var som det skulle, eftersom det är ganska svårt att hala in Qurre från rutan om han inte hittat något... ; ). Det visade sig sen att han varit fram till figgen två gånger men att jag inte hört att hon ropat... Klant matte!!! Men som sagt jag lär väl jag också...
Imorse spydde han upp en kork till någon av mjukosttuberna. Den urusla matten måste verkligen skärpa till sig och ge tydligare information till de stackars figgarna. Vem vill jobba rumpan av sig och få en kork som belöning...? Fast Qurre tyckte säkert den var god... ; )) Kompensationen blev att han fick börja morgonen med lite mysig massage. Inte helt fel, tyckte Qurre!
I veckan har vi även gjort vårt första simpass. (Sabla bortskämda hund som blir utskjutsad till badplatsen klockan åtta på kvällen bara för att han ser badsugen ut...). Men vi hade iallafall jäkligt kul och det är ju nyttig träning. Körde tre omgångar intervallträning och avslutade med att han fick simma ut några vändor efter bollen. Sen lyckas jag alltid planera in att jag måste förbi affären och vattnet fullkomligt rinner av en...
Vi har också hunnit vara på kurs. Det var faktiskt en intressant gång. Tanken var platsliggning och apportering men det blev en förlängning av pipträningen. Qurre bryr sig egentligen inte så mycket om att det tränar hundar på lite avstånd. Det är bara hans matte som bryr sig.... ; )) Men det blev faktiskt ganska svårt att en hund anslöt till den, i Qurres ögon, etablerade gruppen. Så det är jättenyttigt att vi kan nyttja de få gångerna som är kvar att träna på att situtionen ser annorlunda ut och man ska vara tyst och fokuserad iallafall.
Lite halvhjärtad lydnadsträning har det blivit också. Hopp, saktagående, galopp mot musmatta, stå mot kong och fritt följ är väl det vi hunnit med. Passade även på att träna lite raka skick ute på en åker när vi var på promenad.
Nu har jag bestämt att vi ska vila lite från lydnaden och lägga lite extra energi på konditionsträningen och kanske få till något spår. Kanske ett uppletande också... Nån budföring vore ju inte så dumt... Sen är det snart dags för rapportkursen att dra igång. Är någon sugen att haka på så är det bara att ge sig till känna! Det är skitkul, jag lovar!!!
Vi ses!
2009-06-01 Måndag
Helgen har ägnats åt att sitta på en stol, lyssna på Åsa Löfberg, antecka järnet och titta på alla duktiga hundar med tillhörande ägare. Otroligt så mycket man lär sig av att sitta, titta och lyssna! En riktig kanonhelg har det varit och nu känner jag mig peppad upp till hårfästet! Ska jag flytta från stan så väger det mellan Östersund eller Tierp.... ; ))
På lördagkväll for jag och Eva (som också var med på kursen) ut för att träna det vi snappat upp under dagen. Det enda "lilla" problemet som uppstod var att min hund inte alls uppför sig lika städat som Åsas hundar. Allt ser så otroligt lätt ut när hunden förstår och kan det den ska göra. Momentet är tydligt uppdelat i små målmedvetna steg. Så läxa nummer ett är att inte gapa över förmycket på en gång när man ska lära in något nytt. Jag testade även modellen för att träna ingångar och det funkade jättebra.
Jag passade även på att fråga Åsa hur hon tycker jag ska göra med kongen. Vi kör bara med godis nu men det är ofrånkomligt att kongen kommer att måsta in i bilden igen i framtiden. Den slår som sagt allt men jag är rädd för att dra upp honom för mycket och få tillbaka ljudet. Åsas råd till mig var att kongen skulle belönas under mer ordnade former, att han inte får ta den hur som helst utan gärna ta den när han sitter, tugga lite på den nnär han sitter och sen är det loss. Egenligen var hennes råd att jag skulle börja jobba in de "mer ordnade formerna" inomhus men jag var ivrig att testa. Så jag sätter Qurre och ger honom kongen, Qurre fattade direkt, jag håller fast! Jätteduktigt håll fast... Så för att göra det lite svårare la jag ut kongen en bit ifrån honom och han fick sitta och titta på den (precis som Åsa gör när hon lär in skallet). Trots att Qurre inte var med på kursen så drog han till med ett kanonskall, jämnt och grovt, framtassarna stadigt i backen... Men man måste lyssna på morsan också... Tillslut kunde vi genomföra belöningsövningen och jag kände direkt att det här kommer att funka kanon. Allt som krävs är lite jobb.
Igår efter kursen var det dags för sökträning. Kung Qurre gjorde ett kanonjobb i sökrutan. (Tror det börjar bli dags att beställa det där nya tjänstetecknet.... : ). Började med att han fick hitta två figgar på vardera sidan. Inga problem alls. Det sög till i utmaningstarmen på mig och jag drog till med att avsluta med ett tomskick. Beslutade att göra tomskicket där rutan var lite mer öppen så att jag kunde se vad han gjorde. Han gick rakt ut och fick glada hejarrop från mig på stigen för att stärka upp att han gjorde rätt och framförallt att vi jobbar ihop. Han fick slå upp mot rutkanten för att hindra honom att rinna iväg och på så sätt på lite hjälp att få honom tillbaka till mig. (Tänk att allt blir så mycket lättare när man är en glad nybörjare och inte har en aning om hur man ska eller bör göra... Lösningarna har som inga gräner och det tycker jag är kul ; ).
Efter sökträningen for jag och Gertrud iväg till klubben. Hon är på väg ut på tävlingsbanan och behövde lite kommendering något som jag absolut behöver träna på. Efteråt tog jag ut Qurre och vi körde lite linförighet, framförgående och ligga lugnt. I framförgåendet drog han åt vänster åt ett håll och till höger åt det andra. Kom på att åt ena hållet var det Gertrud och åt andra var det en metermarkering... Så istället för att träna gå en längre sträcka så blev det att klicka för den korta raka istället. (Duktig matte!!!). När Gertrud hade packat ihop så passade jag och Qurre på att testa galopp + stanna på musmatta, saktagående och hoppet. I saktagåendet ställde jag mig mellan belöningen och hunden (allt enligt Åsas modell). Himmel och pannkaka så sakta han gick... Lite mer sprätt i tassarna måste det bli för försakta är lika tokigt som om det går för fort. Som avslutning passade vi på att träna agilitystegen. Qurre köpte på en gång att stanna och ta belöning, stanna och ta belöning. Det som var svårt var att stanna uppför för då kände han att han fick dålig balans och blev osäker så jag väntade tills han kommit upp och tog stoppen uppepå och på nervägen.
Det var allt för nu!
/Ann-Sofie
