Söndag 2010-02-28

Under helgen har vi hunnit med att dra kätting. Egentligen borde jag nog säga jag, eftersom jag var den som drog den längsta sträckan. Qurre fick dra tre kortare omgångar med promenad mellan gångerna. Om man bortser från de första metrarna, då han krummar upp ryggen och ser rent bedrövlig, ut så tycker jag i övrigt att han har riktigt bra teknik. Ju mer jag använder kättingen desto mer tycker jag om den. Den flyter på så bra i snön, ger ett mjukt och stabilt motstånd.

Sen har jag hört att kondition är bra att ha... Så igårkväll tog vi kvällsvändan nere på isen. Jätte mysigt! Det var även väldigt tacksamt att gå där eftersom pinnarna inte växer i is... När jag gick där så dividerade jag hur vida vi skulle gå under bron eller inte. Huvvaligen vad det kändes läskigt! Men eftersom det var rätt nya skoterspår så beslöt jag mig för att det nog borde hålla... = )) Precis när Qurre är på mitten under bron så knakar det till i is. Fick ett tvärt hjärtstopp just då men det var inte annat att göra än att svälja hjärtat och traska på.

Idag har vi varit på rapportträning. När vi kom dit och såg hur otroligt mycket snö det var överallt så trodde då iallafall inte jag att vi skulle få till någon träning överhuvudtaget. Men så dök en farbror med traktor upp och sträckan var räddad. Qurre fick ligga på station. Med tanke på att det var nytt ställe, två nya hundar och en hund tränades under tiden hundarna låg så skötte han sig över förväntan. Just nu känns det som att vi kommer att verkligen bara att fokusera på stationsträningen och med allt vad det innebär. Konditionsträningen tar vi på sidan om i lagom mak om förhoppning att den här biffen blir stekt till slut...

/Ann-Sofie & Qurre

Fredag 2010-02-26

Idag har vi varit hos veterinären och fixat vaccination. Tog även för kennelhostan som verkar härja hej vilt just nu.

For till Röbäck och då passade vi även på att utnyttja vibrationsplattan de har. Kändes prefekt att få lite stärkande för ligamenten/senor och cirkulation för musklerna efter skadan. Plattan stod uppe i deras enorma personalutrymme. När dörren öppnades så möts vi av ett hav av flatar. Tur man har den hunden man har! "Hej, hej allihop! Kul att så många var här, sa Qurre". Tack och lov blev de instängda rätt omgående för det var nån Rufus i skaran som de verkade vilja få under mer kontroll än de övriga.

Qurre hade dock inte vett att uppskatta behandlingen. Hans nyfikenhet drog liksom mer runt hörnet. Sen var det en grind precis där plattan stod och bakom den stod ytterligare en flat och spanade. Det gjorde det ytterligare svårare att koppla av. Men det blev en kvart innan slutet så jag är nöjd!

Jag hade byltat på mig eftersom jag skulle vara effektiv och ta en promenad efteråt. Himmel jag var sjöblöt i svett innan vi åkte därifrån. Men nu är det gjort och promenaden i snöyran var ganska härlig.

Passade på att väga honom också, 45 kg.

Ha det gott!

/Ann-Sofie & Qurre

Torsdag 2010-02-25

Har tränat lite lydnad på kvällskvisten. Himla smidigt att kunna ta det i samband med rastningsrundan.

Vad säger vi om den då?

Ikväll fick han för sig att krydda belöningen lite extra genom att dra upp i snövallen. Väl där så började han gräva och sen återstod bara en liten stund att försöka hitta igen kongen under all snö... "Bli inte sur nu matte, jag letar intensivt hela tiden!" Nåväl, när till och med jag förstod att det var ett system så löste vi det genom att flytta på oss några meter. De är kreativa och gulliga nästan varje torsdag...

Började med "fokuseringsövningen!". Känns helt rätt och går väldigt fort framåt med rätt resultat.

Saktagåendet har vi tappat bort. Om någon hittar det, vänligen ring! Hittelön utlovas!

Det lite mer roliga i kråksången var att vänstersvängarna kändes lika bra idag. Jag har hittat takten! Krypet har dock inte påverkats åt något håll av all vila. Men han kändes väldigt lugn och fin, så det var kul! Så vi får så lova att träna på det när inget annat verkar hjälpa... Skallet känns på gång. Provad idag utan leksak på sidan och det köpte han. Den enda lilla detaljen som saknas där är uthålligheten men med lite is i magen och rätt tajming i belöningen så ska väl det gå i land tycker jag.

Nu är blir det soffan och slappa resten av kvällen. Skönt och välbehövligt.

Trevlig kväll på er!

/Ann-Sofie & Qurre 

Onsdag 2010-02-24

Kylan håller i sig, men mitt på dagen idag var det ca -16 grader. Solen sken och det var helt vindstilla. Vi passade på att ta en längre sväng. I slutet på promenaden så satte jag på viktmanchetterna. Han fick gå med dem 3 minuter x 2/benpar (40 gr). Är grymt sugen på att komma igång med kättingträningen men jag väljer att skynda långsamt.

Ikväll sög det till i träningstarmen igen. Men är det -22 grader så är det bara att acceptera att det är för kallt!

Monica har hjälpt mig att räkna ut energiintaget på fodret han får nu (Klass). Fick en absolut chock! Det visade sig att energiintaget ligger på 6400 kj och det rekommenderade intaget är 8175 kj! Antar dessutom att det är ett medelvärde och med tanke på Qurres mentalitet (full rulle) och hur aktiva vi är under högsäsong skulle jag nog önska att han låg till och med lite över. Stackars hund! Men för att ge säsongen/hunden/träningen den bästa förutsättningen så ska jag prova nu en tid att "toppa" med Kronch. Sen får vi se om det blir 50/50 eller var det här landar.

En plastbit i fodret har gjort att jag fått ett horn i sidan på Klass. Plastbiten är helt säkert ofarlig men jag kommer aldrig att tycka att det är okej! Sen när jag ringde dit så blev jag väldigt konstigt bemött. Bara en massa prat till höger och vänster. Inte en tendens till ursäkt eller ansvar för det som hänt! Mycket märkligt! Tätare kontroller kommer de förhoppningsvis att få framöver...

Ha det gott!

/Ann-Sofie & Qurre

Måndag 2010-02-23

Kung Bore håller oss verkligen i järngrepp! Men vad gör man när träningsuget bara bubblar över! Bara för att man kan...!

Sen måste jag också säga att jag älskar känslan av lågsäsong. Det gör mig mer motiverad att ta tag i "sugdegar" och det i sin tur gör att jag känner mig precis hur duktig som helst! Att sen tävlingssäsongen nästan ligger runt hörnet och de flesta moment är lika klara som Kina är nära, bekymrar mig inte alls. Strutsmetoden åtgärdar det hela och jag njuter av känsla att kunna åka iväg mot en träning. Sen ser vi väl hur det låter när snön börjar droppa från taken
...

Igår fick jag iallafall sällskap av Monica under lite intensiv lydnadsträning ute i Obbola. Vi varvade hundarna och de fick två intensiva pass var.

Qurre fick träna på en surdeg, uthållighet i fokuseringen. Att kunna sitta med uthållighet i fokuseringen, vänta, lyssna och sen göra i rätt förväntan beskriver ungefär det jag vill uppnå. Han fick även otroligt mycket lek igår. Är otroligt glad att jag hittat nyckeln i leken för den speglar så otroligt mycket och även kvaliten på lydnaden som följer.


Vi passade också på att köra lite ingångar. Vänstersvängarna sig också några vändor. Jag tycker inte att vänstersvängarna känts så bra när jag går. Jag rör mig som Frankensteins halvsyster ungefär och det hela slutar med att Qurre trampar in förmycket i svängen. Till och med så mycket att han kan trampa mig på fötterna... Men när jag blev snabbare i rörelsen, bara böjde mig svängen och sen direkt rätade upp mig så blev det kanoners! Rent mystiskt hur saker kan förhålla sig till varandra...

När jag for därifrån visade termometern i bilen -21 grader... Galet men otroligt kul!

/Ann-Sofie & Qurre

Lördag 2010-02-20

Qurre sträckte/stukade sig under ett rapportpass för några veckor sedan så vi har legat väldigt lågt. Vilken omställning det är att ha en skadad hund! Man får sig verkligen en tankeställare om hur rädd man ska vara om dom. Uppvärmning, nedvarvning, massage och stretching kan vara skillnad mellan att ha kul tillsammans eller gå koppelpromenader. Det senare rekommenderar jag inte! Hur dödens trist som helst... Sen kan en olycka alltid hända men det gäller att minimera utrymmet för det.

Nu har vi iallafall satt igång igen lite försiktigt. För någon dag sen var jag och la ett hårt spår på en parkering. Trodde Qurre skulle svimma när han förstod att det stod vad som var på gång. Jätteduktig var han! Tappade i en av vinklarna men redde ut det. Jag hade nog förväntningen att han bara skulle bränna på i ren iver. Lite uthållighet i att fokusera klämde vi också in. Det är något som vi ska passa på att göra ofta nu under uppstarten för det behövs bättras på kan jag lova.

Idag har vi varit i ridhuset. Vi tränade lite lugnt. Ingångar, fritt följ med fokus på vänstersvängar och skall. Himla kul att vara på väg upp på banan igen.

/Ann-Sofie & Qurre

Måndag 2010-02-15

Idag fyller världens bästa och mest älskade Qurre 4 år!

Vi firar stort!

/Ann-Sofie

RSS 2.0