Truxelis Qurage

När jag på förmiddagen for ut till Marina för lite lydnasträning i ösregnet så kändes ordning verkligen återställd. Oj, vad vi har tränat i regn den här sommaren. Om det är fint väder brukar vi nästan sakna regnet... Vet i katten vad det är men man kanske känner sig lite extra ambitiös eller nått, vad vet jag!

Nåväl nu är det högre momenten som ska tränas och jag saknar verkligen en knapp att sätta på jackan där det står "prao" på... Det är en blandning av förtjusning och total förvirring (mer än vanligt...) när man äntrar planen... Men nånstans måste man börja. Idag slog vi till med att försöka se var brytpunkten på galoppen ska ligga. Qurre har långa ben men det har jag också och saktagåendet ska vi inte tumma på. Så beslutet blev att punkten får ligga precis där alla andra har den. Ett litet steg för mänsligheten och och ett stort steg för den lilla människan... ; ))

Efter det "stora" beslutet så tränade vi in full rulle ut och stanna på punkten. Körde en gång med musmatta och sen åkte den bort. När jag slutade slänga belöningen åt fel håll, kom ihåg att säga åt honom att stanna på punkten och gå dit och belöna så blev det kanonsnyggt! Till och med konerna fick stå ifred... WOW!!!

Sen var det skallet. Det var jag flitig som rackarn på att träna i vintras så det var lite spännande att se om det fanns något kvar. Belönade för tystnaden. Glömde sen bort att säga tyst (finn ett fel...) så då skällde han till, men vi gjorde om och då gick det kanonfint. Satt med rumpan i backen också!

I fria följet körde vi bara vänster om halt. Lite jobbigt tyckte Qurre och pep lite. Men jag tycker han jobbar in rumpan bättre och bättre. Det jag tycker är svårt är att få till klicket precis när han svänger in rumpan. Jag vill inte belöna för raka sättanden utan mer för att han tänker rätt i rörselsen som första steg. Sen blir sättandet nästa steg. Lite klurigt att få till bara.

Avslutade med ställandet. Där har vi verkligen hittat en favoritmoment. Qurre gör alltid de första gångerna jättefint. Sen ser man hur han börjar tänka och då blir det direkt att han vill prova ta till fler beteenden. Men vi börjar tar det från början om det blir tokigt.

Efter lydnaden så var inte Qurre och jag less på regnet. Vi for och gick en långprommis i skogen. Helt underbart! Jag älskar att promenera när skogen är tom och det är den när det regnar. ; ))

Hem och ta det lugnt en stund. Välbehövligt!

Sen var vi inte sämre än att vi for iväg på lite sökträning. Jag hade verkligen bestämt mig för vad som skulle tränas. Men det höll inte så länge när jag såg vilken rolig systemövning man kunde köra. Den ville vi också testa! Skitkul var det! Det som var allra bäst var att man fick smak på att jobba tillsammans med hunden. När man kör hittaövningar så blir man lätt den tråkiga matten som kommer och förstör allt det roliga som finns i skogen. Nu fick jag chans att belöna upp när han kom, rikta upp honom och allt bara funkade. Men som Lena sa, man ska inte röra sig på stigen medan hunden är på väg ut på djupet. Så det lägger jag på hårddisken! Fasiken söket är svårt för det känns som att man ska hålla koll på tusen saker samtidigt! Jag är ju van att hålla i ett snöre och gå titta på fåglarna...

Ha det gott!

/Ann-Sofie