2009-03-04 Onsdag
Tänk att man aldrig ska säga aldrig... Gick en sökkurs för tusen (nästan) år sen. Den var ganska intensiv och vi tampades med ett problem, att komma in med rullen! Gav verkligen järnet och tränade som tusan. När kursen var slut återgick vi till det lugna livet i spårskogen. Men i veckan blev jag tillfrågad om att figga och man kan ju inte vara sämre än att man kör sin egen hund... Det var skitkul! Qurre skötte sig superbra! Sprang ut till figgen och sa hej, hej. Hade sen nästan inte tid att få belöning hos figgen utan ville tillbaka till mig. Till och med ut till rutan så skötte han sig över förväntan. Tror det är dags igen på fredag och då ska vi absolut haka på. Måste erkänna att jag fick lite blodad tand.
På lydnadsfronten vet jag inte om jag ska skratta eller gråta.... Målet är iallafall att få honom i lite lägre varv , mer fokuserad och framförallt inget gnäll och pip. Poletten börjar sakta trilla ner för honom och det känns väldigt kul. Men å andra sidan så när gnället väl kommer så övergår det lätt till fullkomligt protestskrik. Qurre kan till och med tjuta så att det låter mamma, mamma.... Ja det är inte lätt men jag har vittnen på den saken... Det här är nog det jobbigaste jag gjort men jag ger inte upp!
Kram kram
På lydnadsfronten vet jag inte om jag ska skratta eller gråta.... Målet är iallafall att få honom i lite lägre varv , mer fokuserad och framförallt inget gnäll och pip. Poletten börjar sakta trilla ner för honom och det känns väldigt kul. Men å andra sidan så när gnället väl kommer så övergår det lätt till fullkomligt protestskrik. Qurre kan till och med tjuta så att det låter mamma, mamma.... Ja det är inte lätt men jag har vittnen på den saken... Det här är nog det jobbigaste jag gjort men jag ger inte upp!
Kram kram
Kommentarer
Trackback
