Truxelis Qurage

Det var två mycket nervösa och glada amatörer som träffades vid Vännäsvägen på fredagförmiddagen för avfärd mot Åsele. Vi var ute i god tid eftersom vi ville ha gått om tid att köra, hitta vårt boende, handla mat och framförallt hinna träna på klubben. Så fantastiskt fin natur det var efter vägen, det var ett riktigt nöje att köra upp dit!

När vi kom fram fick Qurre komma ut och spana in vad Åsele Brukshundsklubb var för ställe. Vi rastade och "boade" in oss lite. Före lydnadstävlingarna började körde vi ett första lydnadspass. För att känna av honom började vi leka på plan med kongarna. I leken tycker jag det är lättast att känna av vilket humör han är på. Det är ganska tydligt om han är pigg, taggad till tänderna, trött eller ofokuserad osv. Qurre var taggad till tänderna! Efter leken stärkte vi upp delar i vissa moment, farten i apporteringen, utgången i framförgåendet och läggandet. Avslutade med lite fritt följ och fokus på vänstersvängar.

Lydnadstävlingarna gjorde inte mina redan darriga tävlingsnerver lugnare. Så vi var tvunga att köra ett litet pass efteråt. (Stackars hund att ha en sådan matte...).

Vi bodde i Gafsele på ett vandrarhem. Verkligen jättefint och superbilligt! 250 kr för ett rum för två och vi hade tillgång till ett stort kök med kylskåp och dusch. Men framförallt var det jätteskönt att få åka från klubben. Hade inte för allt smör i småland velat bo där...

Natten förstår ni nog hur den var... Under småtimmarna tänkte jag att jag ringer Niina Svartberg! Jag måste få en intensivkurs i tävlingspsykologi, det här går inte! Så här ska det inte kännas! Kosta vad det kosta vill!!! Men natten blev till tidig morgon och det blev dags att fara ut till klubben igen för upprop. (Vet ni, alla andra hade fina tävlingsböcker och jag kom med min plastficka som nån annan jägare från landet. Tryckte upp den i ansiktet på nån stackare men kom iallafall ihåg att säga till om att jag hade ett annat kommando i framförgåendet. Men har har man inte tävlat så har det känts ganska onödigt att ha en tävlingsbok bara för papperet från MH... Så nu måste vi shoppa en fin tävlingsbok eller så blir jag skrockfull och behåller min plastficka... ; ))).

I lottningen drog jag startnummer 2. Det kändes lite både och. Skönt på platsliggningen att inte hamna mitt i smeten men jag hade gärna sett ett ekipage före så jag hade vetat utgångspunkter och var momenten gick. Men man kan inte få allt så jag beslöt att fokusera på uppvärmingen.

Dags för platsliggning. Tog ut honom och la honom på en plätt på sidan om. Han känns på tok för taggad för att ligga nån platsliggning... Sablar, bara han inte ligger och piper... Dags att gå ut på plan. Himmel vilken tid det tog för folk att masa sig ut då! Håller honom i rörelse hela tiden. Vi går fram och tillbaka några vändor medan vi väntar på att alla ska komma på plats. Ställer upp och Qurre kikar sig omkring hela tiden. Nu ska vi vila, matar jag på med som nån gammal hackig LP-skiva. Qurres blick svarar, NU när partyt just börjat...?! Vi lägger hundarna och Qurres sinnesstämning likar mer en metmask. Men jag tröstar mig med att det brukar ordna sig bara jag lämnar honom. När jag vänder upp mot honom ser jag att hunden bredvid lagt sig väldigt snett så den ligger mer riktad mot Qurre än framåt. Hmmm som om det inte redan var nog spännade... Men det ska mycket till innan han reser sig så jag tar ett djupt andetag och smider fula planer. Oj oj oj de har aldrig haft en förare som haft så mycket fuffens för sig på en platsliggning som jag hade. Jag flyttade vikten från ena benet till det andra för att hålla kontakt med honom. Domarna fortsätter strirra blint på hundarna. Fritt fram!!! Drog upp ärmarna på tröjan, rättade till svallet lite, klappade på godisfickan, ja man kan nog säga att fantasin aldrig tog slut... Men han låg och tyst var han! Prinsen! (Den här tävlingen har verkligen visat mina starka sida för att smida planer, ser det som en otroligt rolig utmaning. Men ni anar inte hur "fula" de kan vara... Blev riktigt förvånad själv! ; ))

Dags för lydnad. När jag värmde upp Qurre kändes han TRÖTT! Panik!!! Han taggade inte alls igång som han alltid brukar göra! Lekte... Nja... Körde läggandet... Halvers... Fritt följ och vänstersvängar då kom han igång lite sen fick det räcka... Okej inte annat att göra att smida mera planer.  Planen blev helt enkelt att hålla ett rasande tempo för att på så sätt försöka dra upp honom och framförallt hindra honom från att hitta på någon annan rolig aktivitet ute på plan.

Så i ett rasande tempo springer vi ut på plan när det är våran tur och jag frågar halvt skrikande var vi ska ställa upp. Ställer upp och låter honom kika sig omkring lite, tävlingsledaren frågar om vi är klara, jag meddelar att vi nog är så klara vi kan bli, plusare på ett stort leende för att ytterligare ge honom lite tid att kika klart. Bestämt fot, väntar in att han i ren förvåning ska titta upp, väntar in honom, börjar gå. Ganska ofokuserad från början men jag försöker alltefterom att dra upp tempot för att få honom att tända till. Kom igång riktigt fint på slutet. Framförgåendet gick han ut utan tveksamheter och rakt. Stretade på rätt fint och gjorde ett värdelöst ställande. Under kort sekund gick jag och myset över att bara vara i tävlingssituationen... ; )) Vid det laget börjar han bli väldigt frustrerad över att belöningen aldrig kom... Så i läggandet blev han, inte helt förvånade, osäker så jag fick hugga till ett dk. Inkallning inga problem. Apporteringen blev dagens överraskning, en nia från ena domaren och en tia från den snälla söta domaren. Helt otroligt! För två veckor sen tuggade han i sig apporten... Hoppet nästa. Hoppade ut fint och drog ner nosen på en fläck så det blev att dra till med ett dk till. Ja, vi var många som undrade vad som hade varit på plan. Jag har aldrig varit med om maken. Har absolut tränat när jag vet att det varit löptikar på plan och när man väl satt igång har han alltid släppt det. Men de här fläckarna var av hästklass och drog till sig både hannar och tikar.

När jag kom tillbaka så visade det sig att siffrorna gick inte att se där publiken satt. Det kändes lite synd för det enda betyg jag hade sett var en nia av ena domaren i hoppet... Men det kändes otroligt underbart att ha gjort bort den gruvsamma lydnaden. Jag var så otroligt stolta över oss! Såg faktiskt inte ett enda ekipage. Istället var det dags att få i sig mat och mycket att dricka.

Spåret nästa. Spandade in markerna och terrängen var av Kullatyp. På den sidan vi hade vårat spår var terrängen lite tätare och det kändes skönt att inte ha domarnas blick på sig absolut hela tiden. Elle-Kari också från Umeå Brukshundsklubb hade spåret på andra sidan. Eftersom hennes hund också gick bättre på ej förarlagda spår blev hon lite avis på att jag hade med mig Eva som spårläggare. Det var verkligen kanonhärligt att slippa gå spåret själv! När vi stod där så tändes smida-fula-planer igen, jag kan ju gå ditt spår, sa jag till Elle-Kari. Tävlingsledaren tittade väldigt konstigt på oss och skrattade lite. Ni får göra precis som ni vill. Helt underbart, inget hetsar upp en Åselebo! Qurre skötte sig jättefint i spåret! Stolt! Hans specialare på kort liggtid brukar vara att vinda, så det var kul att han gjorde det så otroligt fint!

Budföringen nästa. Eftersom folk hade pekat bort mot skogen så hade jag uppfattat det som att vi skulle ta bilarna och åka iväg till nån väg inne i skogen. Men helt plötsigt så ser jag att det står en massa folk efter vägen... Högg Ulla och frågade. Nä då, budföringen gick efter en väg ute på en åker så det var bara att gå dit. Drive-in budföring. När jag kom dit så visade det sig att de visst hade kört enligt startnummerordningen. Jag hade missat mitt startnummer... Pinsamt... Men bra träning för mig. Hoppsan det blev tokigt men jag skiter i om nån blev sur för det, det var absolut inte meningen att missförstå det hela men nu kör vi! Budföringen var det moment som jag var minst nervös för. Men jag försökte skärpa till mig och inte tappa fokus det hade varit typiskt om det skitigt sig... Qurre sprang. Jättefint jobbat! Domarna satt också på en meters avstånd från mig och gav kommando. Lite spännade att testa av...

Sen återstod en lång väntan på klubben. De hade blivit något missförstånd i någon grupp. Tävlingsledarna hade varit på ett ställe och de tävlande någon helt annanstans. Men så kan det vara. Väntan blev väldigt lärorik för min del. För vid det här laget snurrade den lilla grå... Vad kännetecknar en bra tävlingshund? Jag och en tjej från Kiruna satt och surrade kring ämnet. Hemligheten ligger i att hunden hamnar i rätt sinnesstäming när belöning uteblir. Att få hunden att förstå att om jag gör nästa bättre då kommer det. Så jag fick jättebra tankar med mig hem. Tack för det!
 
Prisutdelningen blev väldigt förvirrande. En efter en ropades upp. När de kom till 6:e placeringen då trodde jag att de var dags för oss. Nä! 5:e då var jag rent på väg dit. Nä! När 3:de platsen ropades upp och det inte heller var vi, då fick jag faktiskt panik... Eftersom jag tyckte att lydnaden inte gick så strålande bra förstod jag att vi hade trillat ur datasystemet! Så himla trist när man tävlar för första gången...! När vi i nästa stund ropades upp på en 2:ra placering med 283, 5 poäng, då small jag av där jag stod! Först borta och sen tvåa! Vilket glädjetjut! Väl uppe på prispallen var det bara att svälja tårarna! Vem vill stå och böla på kort...?! Så himla kul! Vilken resa det har varit! Jag har så mycket att var stolt över! Bara det att vi har väntat. Nu var vi mogna båda två. Jag är också otroligt glad över att han att var med mig hela tiden. Att jag hade modet att anmäla (dock en efteranmälan... : ). Och framförallt att vi faktiskt hade modet att gå ut på planen och köra lydnaden!

Nu så ska vi bara njuta! Qurre tror jag ska få något extra här framöver. Funderar på att ge honom ett presentkort på massage. Det är han väl värd, en sån här underbar hund ska man vara otroligt rädd om... : )) Matte älskar dig så otroligt mycket!


Så här snygga var de som stod på prispallen i appellen. (Bilden är stulen från
Åsele Brukshundsklubb).

Ett stort grattis till Ingemar och Ziri som tog hem uppflytt och 1:a platsen. Gammal är äldst!

Grattis till Ella-Kari som fick en glad överraskning när uppflyttet var ett faktum! Väl värda ni jobbar jättefint ihop!

Grattis till Sture och hans matte till uppflytt och 3:de placeringen!

Glad är vi också för Susanne Östman som numera slipper slåss med mygg och tikar... ; ))

Sist men inte minst ett stort tack till Eva min fantastiska vapendragare och stora stöd! Du är värd din vikt i guld! Tycker så otroligt mycket om dig! Utan dig hade vi aldrig gjort det vi gjorde!

Tack också till Marina som aldrig, trots väderlek, dragit sig ur ett träningspass med oss!

Tack också till alla grattis! Helt overkligt...

/Ann-Sofie