2008-04-17 Torsdag
Kung Qurre är tillbaka, den här gången i spåret!
Solen skiner, fåglarna kvittrar och snön smälter. Allt är som det ska med andra ord. Vårkänslan har även gjort att upptäckarlusten vaknat. (Ja, lite knäpp är man ju...). Brukar ofta vara på ett trevligt ställe och promenera och idag svängde jag av och kolla av lite. Hittade ett jättemysigt stugområde. Dessutom har det varit lite frustrerande att köra förbi underbara spårmarker bara för att det inte finns nånstans att ställa bilen. Men idag gjorde jag en fräckis och hittade ett ställe att parkera på. Slängde ut ett spår med 6 apporter, plus slut sen for vi iväg och gick en dryga timmes promenad i STÅLANDE SOL! Underbart!
När jag höll på att sela på Qurre inför spåret slog det mig att hon jag praktiserar hos spårar i sele och koppel. Varför inte testa eftersom jag inte går längre bak än så. Men vilken skillnad att hålla i läder mot en hal spårlina. Så här i efterhand känns det totalt värdelöst att ha provat något annat. Men man lär så länge man lever så är det. Qurre spårade som spårkungen själv idag. Jättefint tempo, bra samarbete vid apporterna och så var han otroligt noggrann. Hmmm jag bara njuter... Spår är livet så är det bara. Dessutom var det inget enkelt spår, korsade asfaltsvägen två gånger och trixade på i största allmänhet. Ja kanske jag inte behöver säga mer...
Känner också att det är dags att börja lägga upp lite träningsplaner på alla fronter för att få lite fart på grejerna. Just nu känns prio ett att få upp konditionen.
Varför vänta på en plan...?! Ikväll har vi varit ute och försökt bättra på konditionen lite. Tror det blev runt 4 km I KOPPEL. Det funkade kanon! Så bra.
Något som inte var fullt lika roligt var att Qurre blev attackerad, ja rent av påhoppad av en annan argsint äcklig hund. Men det gick faktiskt bra. Den andra hunden tog tillbaka sin intresseanmälan och Qurre är ju inte den som slåss. Men lite irriterad hann han bli. Jag blev hur irriterad som helst. Hur kan man som förälder skicka ut sin dotter med en hund som kanske inte väger dubbelt så mycket men nästan och som dessutom har det beteendet. Ja så lite man förstår...
Solen skiner, fåglarna kvittrar och snön smälter. Allt är som det ska med andra ord. Vårkänslan har även gjort att upptäckarlusten vaknat. (Ja, lite knäpp är man ju...). Brukar ofta vara på ett trevligt ställe och promenera och idag svängde jag av och kolla av lite. Hittade ett jättemysigt stugområde. Dessutom har det varit lite frustrerande att köra förbi underbara spårmarker bara för att det inte finns nånstans att ställa bilen. Men idag gjorde jag en fräckis och hittade ett ställe att parkera på. Slängde ut ett spår med 6 apporter, plus slut sen for vi iväg och gick en dryga timmes promenad i STÅLANDE SOL! Underbart!
När jag höll på att sela på Qurre inför spåret slog det mig att hon jag praktiserar hos spårar i sele och koppel. Varför inte testa eftersom jag inte går längre bak än så. Men vilken skillnad att hålla i läder mot en hal spårlina. Så här i efterhand känns det totalt värdelöst att ha provat något annat. Men man lär så länge man lever så är det. Qurre spårade som spårkungen själv idag. Jättefint tempo, bra samarbete vid apporterna och så var han otroligt noggrann. Hmmm jag bara njuter... Spår är livet så är det bara. Dessutom var det inget enkelt spår, korsade asfaltsvägen två gånger och trixade på i största allmänhet. Ja kanske jag inte behöver säga mer...
Känner också att det är dags att börja lägga upp lite träningsplaner på alla fronter för att få lite fart på grejerna. Just nu känns prio ett att få upp konditionen.
Varför vänta på en plan...?! Ikväll har vi varit ute och försökt bättra på konditionen lite. Tror det blev runt 4 km I KOPPEL. Det funkade kanon! Så bra.
Något som inte var fullt lika roligt var att Qurre blev attackerad, ja rent av påhoppad av en annan argsint äcklig hund. Men det gick faktiskt bra. Den andra hunden tog tillbaka sin intresseanmälan och Qurre är ju inte den som slåss. Men lite irriterad hann han bli. Jag blev hur irriterad som helst. Hur kan man som förälder skicka ut sin dotter med en hund som kanske inte väger dubbelt så mycket men nästan och som dessutom har det beteendet. Ja så lite man förstår...
Kommentarer
Trackback
