2007-04-01 Söndag
Idag har jag och Qurre varit och spåret med Millis, Åsa och Java. Om jag inte får några hundkompisar så vet jag vad det beror på! Lurar jag inte ut dem på världens jobbigaste promenad i djupsnö så kan man ju alltid dra ut dem efter en väg som egentligen inte är körbar... : )) Men som tur var tog Åsa och Millis det med ro, vi kom iallafall fram och vad gör man inte för att få spåra.
Millis var så gullig och gick ut Qurres spår. Kände att jag inte ville ge allt för mycket instruktioner för jag vill träna mig själv i att inte ha kontroll utan lita på hunden. Upptaget blev helt rakt och det hade vi aldrig gjort förut men va fanken då fick vi ju testa det. När han sen skulle ta upp det ville han bakspåra upptaget. Jag gick med en bit för att ge honom chansen att kolla av, men när inte inte vände på en stund stannade jag. Och där stod jag och höll emot tills poletten trillade att han skulle gå åt andra spåret. Rätt eller fel, fråga inte mig men det kändes som det enda rätta just då. Jag måste testa av igen vid nästa spår.
Här är Qurre i upptagsrutan, på väg åt rätt håll... Duktig hund!
En bit in på spåret hade Millis gått två sektioner i bågar. I första sektionen slarvade han lite och missade därför också första pinnen. Det blåste också ganska bra så det kan ha spelat honom ett spratt. 
Behöver nog inte skriva så mycket om den här bilden annat än Qurre tuffar på i spåret. Duktig hund (och snygg är du också mammas spårgris!) Puss på dig! 
Vid en av apporterna som låg upp på ett stenparti. Jag verkligen älskar den här bilden. (Kanske är det att jag sitter med ryggen mot kameran som gör det ; )) Nä skämt och sido, Millis har verkligen lyckats fånga något i bilden.
Summan av spåret blev att vi ska testa upptaget nästa gång och se hur Qurre gör. Sen var det jättekul att få Millis respons på spåret. Hon tyckte han var så lugn och metodisk. När Qurre var valp var han ju så otroligt het. Det gick inte ens att rasta honom innan och sen var det klackarna i backen som gällde. Så det känns jättebra att jag har kunnat hjälpa honom att utvecklas åt rätt håll och så som jag vill ha det i spåret också. A walk in the park! Jag brukar till och med sjunga det när jag går i nån kryptisk melodi. Sen har han ett måttligt intresse för apporterna och det tycker jag är bra. Han leker gärna med dem när jag sprättar iväg dem och men vi behöver inte bråka om dem. Det gör ju också att hela upplevelsen av spåret blir lugnt och positiv.
Efter spåret fick jag lite matnyttiga tips av Millis. Jag har upplevt att när jag belönat Qurre med en leksak och sen tagit av honom den och bytt mot en godis, så har inte det räckt för honom. Han tycker ändå att jag stulit hans grej vilket gör honom mindre samarbetsvillig nästa gång. Hon tyckte att ett bra sätt att avsluta bytaleken med saker är att göra en annan lek t ex kasta godis. Millis fick prova leka med Qurre bara så att jag fick chansen att se på. (Jag bara älskar att se på! Lär mig jättemycket av det. Det är ju så svårt att både leka och se på hunden samtidigt. Sen tyckte Qurre också att det var fränt med nån annan. Lite nyttigt även för honom.). Efter ett tag tog jag över och fick chansen att avsluta leken med att kasta godis. Funkade jättebra. Han såg inte lika snyltad ut på konfekten. En annan sak som hon tyckte vi kunde prova är att man plockar en massa leksaker inne. Sen leker man med en, släpper, kommenderar loss, och då är saken död och får ligga kvar. Istället tar man fram en annan grej som man leker med och gör samma sak. Efteråt får grejerna ligga kvar och han får göra vad han vill med dem. Sen kan man göra så att man aldrig tar av honom grejen utan den får landa på backen istället. Ja vi testar oss fram.
Måste bara berätta att just innan vi skulle gå ut spåret ringde Anna-Lena. I natt föddes deras pojke. Supergrattis! Pratade med henne på lördagkväll efter att jag varit ute och tränat. Tydligen hade hon haft värkar då. Ja, hon är ju bara sanslöst skön! Vad är väl lite värkar när man kan prata lite hund...Så nu är Qiller stolt Storebror!
