2007-03-20 Tisdag
Jaha, idag är det ett år sen min mamma dog och även ett år sen jag fattade beslutet att Qurage skulle komma in i mitt och min sambos liv. Jag kan avslöja att historien om namnet och min mamma hänger lite ihop. Och visst är det ju så att hundarnas namn säger mer om oss själva än om hunden. För de sätter ju knappast namn på sig själv... : ))
Det var ju som så att jag verkligen ville ha hund igen men jag vågade inte. Jag hade suttit i valplådan tre gånger och beskådat men aldrig vågat ta steget. Givetvis ska det väl vara lite läge i livet också och det var väl det jag inte tyckte att det var eftersom mamma råkade ut för en olycka och blev otroligt svårt skadad. Men pressen ökade på mig för jag verkligen ville ha en valp efter Inez och det här misstänkte jag var hennes sista kull. Ja vilken vånda jag hade! Namnet blev Qurage, jag hade modet att ta steget att skaffa hund igen. Nu så här i efterhand kan man ju inte förstå att man överhuvudtaget funderade. Men så var det iallafall...
Idag tittade solen fram iallafall så vi drog med oss husse ut en sväng. Jag ville göra ett uppletande. Tror jag måste vara sne i huvet eller något för rutan blev nästan dubbelt så stor som jag hade tänkt... Inte mycket att göra. Jag la ut tre tubsockar, en uppe i varje hörnen och sen la jag en på mitten. Qurre fick värma upp med en kortare promenad. Ute i rutan var det inga tveksamheter.
Synd bilden blev så dålig men visst syns han... Kanske inte men jag orkar inte ladda ner nån ny bild.
När vi kom tillbaka till bilen så fick han sitta fot och jag klickade. Vill verkligen ge det en chans eftersom han tycker att det är lite fränt. Ligg stanna kvar gick som smort också. Tyst och koncentrerad. Sen gick vi iväg på promenad och mötte en med två små hundar. Qurre är så duktig och stannar, man blir så stolt. Han fick även hoppa upp på stenar och det tycker han är kul. Jag behöver bara peka och säga "upp på stenen" och han flyger upp. Efter ett tag hittade vi ett bra ställe att göra en budföring på. Tyvärr hade vi glömt ena kongen (bra att ha om det klickar...) och Qurre tror jag har en förmåga att läsa min tankar ibland. Så fort jag tänker att "det här kommer inte att gå" då gör det inte det. Man ska vara försiktig med vad man tänker uppenbarligen... Han sprang som en oljad blix men han hade inte ro att sätta sig ner och en godis är det inte värt mödan för. Roligare att springa tillbaka. Han tyckte att han lyckades och det fick han tycka. Men jag lägger det på hårddisken och tar med mig det till nästa gång.
Nu ska jag sätta mig framför tv:n och se vad Bygglov har för sig. Kan det inte komma hit en vecka eller två..?))
Det var ju som så att jag verkligen ville ha hund igen men jag vågade inte. Jag hade suttit i valplådan tre gånger och beskådat men aldrig vågat ta steget. Givetvis ska det väl vara lite läge i livet också och det var väl det jag inte tyckte att det var eftersom mamma råkade ut för en olycka och blev otroligt svårt skadad. Men pressen ökade på mig för jag verkligen ville ha en valp efter Inez och det här misstänkte jag var hennes sista kull. Ja vilken vånda jag hade! Namnet blev Qurage, jag hade modet att ta steget att skaffa hund igen. Nu så här i efterhand kan man ju inte förstå att man överhuvudtaget funderade. Men så var det iallafall...
Idag tittade solen fram iallafall så vi drog med oss husse ut en sväng. Jag ville göra ett uppletande. Tror jag måste vara sne i huvet eller något för rutan blev nästan dubbelt så stor som jag hade tänkt... Inte mycket att göra. Jag la ut tre tubsockar, en uppe i varje hörnen och sen la jag en på mitten. Qurre fick värma upp med en kortare promenad. Ute i rutan var det inga tveksamheter.
Synd bilden blev så dålig men visst syns han... Kanske inte men jag orkar inte ladda ner nån ny bild.
När vi kom tillbaka till bilen så fick han sitta fot och jag klickade. Vill verkligen ge det en chans eftersom han tycker att det är lite fränt. Ligg stanna kvar gick som smort också. Tyst och koncentrerad. Sen gick vi iväg på promenad och mötte en med två små hundar. Qurre är så duktig och stannar, man blir så stolt. Han fick även hoppa upp på stenar och det tycker han är kul. Jag behöver bara peka och säga "upp på stenen" och han flyger upp. Efter ett tag hittade vi ett bra ställe att göra en budföring på. Tyvärr hade vi glömt ena kongen (bra att ha om det klickar...) och Qurre tror jag har en förmåga att läsa min tankar ibland. Så fort jag tänker att "det här kommer inte att gå" då gör det inte det. Man ska vara försiktig med vad man tänker uppenbarligen... Han sprang som en oljad blix men han hade inte ro att sätta sig ner och en godis är det inte värt mödan för. Roligare att springa tillbaka. Han tyckte att han lyckades och det fick han tycka. Men jag lägger det på hårddisken och tar med mig det till nästa gång.
Nu ska jag sätta mig framför tv:n och se vad Bygglov har för sig. Kan det inte komma hit en vecka eller två..?))
Kommentarer
Trackback
