2007-12-07 Fredag
Jag är så lycklig! Det blev spår och lydnad idag! Tjoho så underbart, livet har återvänt! Men det höll på inte att bli något för när jag skulle fara så insåg jag att sambon hade mina nycklar till bilen och han var inne på Hälsans Hus och jobbade där. Ganska desperat ringde jag och lämnade ett meddelande på hans telefon och samtidigt sneglade jag ner mot åkern. I värsta fall fick det väl bli ett spår där. Men skam den som slutar tänka! Efter en stund kom jag på att bilen var öppen och att reservnyckel, sist jag såg den, låg i bilen. (Hur smart det är kan man ju diskutera vid tillfälle... : )). Men gissa om jag blev lycklig när det visade sig att nyckel låg i bilen!!!
Full fart och iväg. När vi kom fram så visade det sig att det fanns inte en snöflinga kvar. Vi gick en liten rastnings- kombinerad uppvärmingssväng. Jag håller på att läsa "Friskvård för din hund" så nu jäklar är det skärpning på den fronten. Gick sedan ut ett spår och fick till himla många roliga underlag b la blåbärsris, mossa, berg, sand, stigar, vägar, älgskit och lite utspridda sopor. Sen korsade jag mitt eget spår också bara för det kändes som en kul utmaning. (Man ska väl ta utmaningarna när man är som på topp själv för då blir inte ett eventuellt "misslyckande" så jobbigt. Fast egentligen så är väl den stora frågan hur man ska komma vidare om man aldrig är beredd att misslyckas...).
När spåret låg och gottade till sig så passade vi på att träna lydnad. Jag förbannar att jag lärt Qurre att hoppa upp mot mig när det vankas belöning, jag såg ut som en lervällingsdränktmenmycketlycklighundägare efter allt var klart. Ja, ja man får ta det onda med det goda... Är det fint underlag så är det rätt mysigt att bli lite fysiska så det känns lite som våran grej, hur dumt det än låter och ser ut.
Lydnaden då... Vi körde linförighet först och i ett jäkla tempo, rallytempo. Från början var han inte riktigt med utan lite okoncentrerad, otrålig och lätt för pip på samma gång. Men jäklar anåda och ordning på torpet, röt till ordentligt och tog ett kliv åt sidan. Direkt han kom och satte sig och var tyst så kom belöning och mamsen blev mjuk och go igen. Det här trippandet på is är ingen hit. Qurre behöver lite mer rappa tag och det får inte bli dötid att fundera på annat. Efter "dusten" så skäpte han till sig och mer fokuserad. Han gick som en gud. Haleljuamoment helt klart!
Tränade även farten in med metallapporten och att det är bara på loss man ska släppa. Avslutade med att köra lite bytalek.
Sen var det dags för spåret. Lite hög fart i början men ganska snabbt kom han ner i ett vettigt arbetstempo. Bitvis var det ganska tungt underlag och efter ungefär halva spåret såg han lite sliten ut. Jag ville att han skulle ha krut kvar och fixa klurigheten med korsat spår, så vid en av apporterna fick han lägga sig och hämta andan en stund. Punkten med korsat spår fixade han galant, jag såg inte ens på honom att det blev klurigt. KUL!
Efter spåret gick vi en liten prommis. Det är så mysigt att varva ner tillsammans. Nu ligger killen utslagen i hallen och jag ska slänga mig på soffan en stund innan sambon kommer hem. Han skulle handla på vägen hem. Hoppas han köper lite vin också : ))
Måste bara berätta att vi körde lite lydnad inne igår. Hade läst en artikel på Klickerklok om att lära hunden att backa så det skulle vi givetvis prova. Och i ärlighetens namn så vet jag inte vem som blir mest frustrerad av ren klickerträning dvs att stå och vänta på rätt beteende, jag eller Qurre. Jag måste erkänna att jag tycker det är skit jobbigt när man får perfekta lägganden och inte få belöna och bara stå och vänta. Mammas gris blir olycklig! Så jobbigt det är! Men nog om det, lägger man bara blödigheten lite åt sidan så visade det sig bli helt otroligt bra. Oj vad han backade innan slutet. Dock toppat med lite skall också för det hade jag ju lyckats klicka för också. Men man får väl ta ett steg i taget antar jag...
Nä nu ska jag slänga mig på soffan så kanske man håller sig vaken till idolfinalen...
Kram för nu då!
Full fart och iväg. När vi kom fram så visade det sig att det fanns inte en snöflinga kvar. Vi gick en liten rastnings- kombinerad uppvärmingssväng. Jag håller på att läsa "Friskvård för din hund" så nu jäklar är det skärpning på den fronten. Gick sedan ut ett spår och fick till himla många roliga underlag b la blåbärsris, mossa, berg, sand, stigar, vägar, älgskit och lite utspridda sopor. Sen korsade jag mitt eget spår också bara för det kändes som en kul utmaning. (Man ska väl ta utmaningarna när man är som på topp själv för då blir inte ett eventuellt "misslyckande" så jobbigt. Fast egentligen så är väl den stora frågan hur man ska komma vidare om man aldrig är beredd att misslyckas...).
När spåret låg och gottade till sig så passade vi på att träna lydnad. Jag förbannar att jag lärt Qurre att hoppa upp mot mig när det vankas belöning, jag såg ut som en lervällingsdränktmenmycketlycklighundägare efter allt var klart. Ja, ja man får ta det onda med det goda... Är det fint underlag så är det rätt mysigt att bli lite fysiska så det känns lite som våran grej, hur dumt det än låter och ser ut.
Lydnaden då... Vi körde linförighet först och i ett jäkla tempo, rallytempo. Från början var han inte riktigt med utan lite okoncentrerad, otrålig och lätt för pip på samma gång. Men jäklar anåda och ordning på torpet, röt till ordentligt och tog ett kliv åt sidan. Direkt han kom och satte sig och var tyst så kom belöning och mamsen blev mjuk och go igen. Det här trippandet på is är ingen hit. Qurre behöver lite mer rappa tag och det får inte bli dötid att fundera på annat. Efter "dusten" så skäpte han till sig och mer fokuserad. Han gick som en gud. Haleljuamoment helt klart!
Tränade även farten in med metallapporten och att det är bara på loss man ska släppa. Avslutade med att köra lite bytalek.
Sen var det dags för spåret. Lite hög fart i början men ganska snabbt kom han ner i ett vettigt arbetstempo. Bitvis var det ganska tungt underlag och efter ungefär halva spåret såg han lite sliten ut. Jag ville att han skulle ha krut kvar och fixa klurigheten med korsat spår, så vid en av apporterna fick han lägga sig och hämta andan en stund. Punkten med korsat spår fixade han galant, jag såg inte ens på honom att det blev klurigt. KUL!
Efter spåret gick vi en liten prommis. Det är så mysigt att varva ner tillsammans. Nu ligger killen utslagen i hallen och jag ska slänga mig på soffan en stund innan sambon kommer hem. Han skulle handla på vägen hem. Hoppas han köper lite vin också : ))
Måste bara berätta att vi körde lite lydnad inne igår. Hade läst en artikel på Klickerklok om att lära hunden att backa så det skulle vi givetvis prova. Och i ärlighetens namn så vet jag inte vem som blir mest frustrerad av ren klickerträning dvs att stå och vänta på rätt beteende, jag eller Qurre. Jag måste erkänna att jag tycker det är skit jobbigt när man får perfekta lägganden och inte få belöna och bara stå och vänta. Mammas gris blir olycklig! Så jobbigt det är! Men nog om det, lägger man bara blödigheten lite åt sidan så visade det sig bli helt otroligt bra. Oj vad han backade innan slutet. Dock toppat med lite skall också för det hade jag ju lyckats klicka för också. Men man får väl ta ett steg i taget antar jag...
Nä nu ska jag slänga mig på soffan så kanske man håller sig vaken till idolfinalen...
Kram för nu då!
Kommentarer
Trackback
