2008-08-19 Söndag
Ja, inte är jag riktigt frisk i huvet. Fredriks föräldrar skulle komma och hjälpa oss att måla huset. Jag beslutar att fara iväg med en kompis som skulle tävla appellen i spår. Motivering löd: Jag har aldrig varit på en appelltävling och snart är det ju dags för oss! Den gick hem hos sambon. Han är för go han!
Sagt och gjort, klockan ringde fyra på morgonen och vi drog iväg mot Adak. Det är ganska precis 26 mil dit. Man måste ju vidga sin vyer lite : )). Tävlingen höll till på skolan. Platsliggningen var först. Jag kan säga att det var tur att inte jag tävlade för en av hundarna började direkt skälla och verkligen utmana de andra. En hund gick till matte direkt. En hund till gick iväg till sin matte för den tyckte att det var direkt otrevligt med den skällande hunden. Tillslut tyckte den skällanden hunden att det blev trist så den kliver också upp och går till sin matte. Av fem hundar låg två kvar! Jag hade fått STORA spunken kan jag lova! Frågade min kompis om jag fick sparka henne på smalbenet. Men skulle jag göra det skulle jag få gå hem. OSIS!
Sen var det budföring och efter det drog vi ut i spårskogen. Det var verkligen jättefina spårmarker. De bästa tänkbara. Tallar, lingonris och lite sten. Domarna var tvungna att gå med för att se. Det var kul för jag frågade om jag fick följa med ut på spåret och det fick jag. Vi fick 10-10 på spåret. Så glada vi var! Stora kramkalaset!
Tillbaka till skolan för lydnad. Det som var lite trist var att man inte fick se något bra samspel mellan hundarna och deras förare. Det såg allmänt jäkligt trist ut. Fast det är väl mycket nerver som påverkar hoppas jag. För det jag letar efter är just bra förebilder när jag är på tävling. Så lärdomen av dagen blev att jag vill att jag och Qurre ska ha kul när vi är på tävling. Det ska var en kanontrevlig dag som man verkligen ska se framemot. Inte en prestationsdag med nära dödenupplevelse. Iallafall inte i början.. ; ))
När jag vid tresnåret kom hem igen var det fullt med folk här. Fredriks farmor och Ingvar hade följt med, svärmor och svärfar var här, min pappa och dessutom hade en jobbarkompis till Fredrik och hans sambo med barn här. Trött som rackarn grabba jag en pensel och satte igång. Men det gick himla bra. Så lätt allting gå när man är ett gäng som jobbar. Fredriks farmor hade röjt upp på gården och lastat släpvagnen. Det var så fint! Tack allihop för en kanoninsats! Ni är guld värda!
Nu har vi bara en vägg kvar!
Sagt och gjort, klockan ringde fyra på morgonen och vi drog iväg mot Adak. Det är ganska precis 26 mil dit. Man måste ju vidga sin vyer lite : )). Tävlingen höll till på skolan. Platsliggningen var först. Jag kan säga att det var tur att inte jag tävlade för en av hundarna började direkt skälla och verkligen utmana de andra. En hund gick till matte direkt. En hund till gick iväg till sin matte för den tyckte att det var direkt otrevligt med den skällande hunden. Tillslut tyckte den skällanden hunden att det blev trist så den kliver också upp och går till sin matte. Av fem hundar låg två kvar! Jag hade fått STORA spunken kan jag lova! Frågade min kompis om jag fick sparka henne på smalbenet. Men skulle jag göra det skulle jag få gå hem. OSIS!
Sen var det budföring och efter det drog vi ut i spårskogen. Det var verkligen jättefina spårmarker. De bästa tänkbara. Tallar, lingonris och lite sten. Domarna var tvungna att gå med för att se. Det var kul för jag frågade om jag fick följa med ut på spåret och det fick jag. Vi fick 10-10 på spåret. Så glada vi var! Stora kramkalaset!
Tillbaka till skolan för lydnad. Det som var lite trist var att man inte fick se något bra samspel mellan hundarna och deras förare. Det såg allmänt jäkligt trist ut. Fast det är väl mycket nerver som påverkar hoppas jag. För det jag letar efter är just bra förebilder när jag är på tävling. Så lärdomen av dagen blev att jag vill att jag och Qurre ska ha kul när vi är på tävling. Det ska var en kanontrevlig dag som man verkligen ska se framemot. Inte en prestationsdag med nära dödenupplevelse. Iallafall inte i början.. ; ))
När jag vid tresnåret kom hem igen var det fullt med folk här. Fredriks farmor och Ingvar hade följt med, svärmor och svärfar var här, min pappa och dessutom hade en jobbarkompis till Fredrik och hans sambo med barn här. Trött som rackarn grabba jag en pensel och satte igång. Men det gick himla bra. Så lätt allting gå när man är ett gäng som jobbar. Fredriks farmor hade röjt upp på gården och lastat släpvagnen. Det var så fint! Tack allihop för en kanoninsats! Ni är guld värda!
Nu har vi bara en vägg kvar!
Kommentarer
Trackback
